Ibland står man där, tom och isande kall i själen! När sveket står där och hånler åt förtroendet som smulades sönder. Trodde att man kunde vara immun mot svek men ett hjärta kan inte bli immun. I hjärtat finns nämligen något som är segare än så, det kallas för HOPP! Som alla vet är hoppet det sista som överger en människa, detta möjliggör fantastiska ting men öppnar även upp för de blödande sår som blir resultatet.
Men i allt elände så finns det ljuspunkter, små helande droppar som tränger ner i djupet av hjärtat. Sakta men säkert läker såren och man blir redo att chansa igen, redo att låta tilliten komma tillbaka.
Livet i all dess sötma och sälta, det hör lixom till vare sig man vill eller inte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar