Trotts att kritiska röster höjs på flera ställen i landet kring förbundet så möts man av total tystnad. Det ligget med andra ord minst en hund begraven i styrelsen. Kanske är läge för styrelsen att lägga sig platt och göra en pudel?
Tystnaden väcker massor av följdfrågor bland de människor som tillsammans med mig som ifrågasätter agerandet. Svårt att få till en dialog och en förändring när alla verkar vara belagda med munkavel. De är tråkigt att förbundet så uppenbart ignorerar kritikerna och hoppas på att stormen blåser förbi.
Om man tittar på andra förbund så ser man hur det borde vara! Gemensamma träffar, lokalavdelningar (där behovet finns) resor och utflykter för dem som orkar. Förbunden påverkar vården och har ofta ett grymt bra samarbete, det blir förändringar till det bättre för drabbade!
Vad har "vårat" förbund gjort för oss utöver att skämma ut sig och oss totalt?
Jag väntar ivrigt på svar!
Den årsmötesinbjudan stinker!! VAD tänker de behandla på mötet?? Det känns som om styrelsen försöker slingra sig och rädda sitt skinn..
SvaraRaderaDetta sätter ord på precis ALLT som jag tänkt och märkt kring förbundet! Det är även det stora skälet till att jag aldrig gått med trots att jag haft diagnos i snart 3 år nu (diagnos kring 20 September 2012). Har alltid känt av att förbundet verkar otroligt toppstyrt och vart är alla aktiviteter och träffar för medlemmarna? Vad gäller ekonomin för förbundet för aktiviteter osv. så finns det faktiskt fonder och stipendier och statligt stöd att söka, det gör andra förbund, så varför inte detta förbund?
SvaraRadera