måndag 25 juli 2016

Liten blir stor (större)

Vi har under våren försökt sporra skrutt att lära sig cykla. Vi har lockat och pockat, mutat, jaaa allt möjligt. Han har ju själ sagt att han vill lära sig att cykla och då ska han få följa med pappa när han springtränar...
Svärfar skulle komma hit och fixa lite med stödhjulen så att det inte blev så "tippigt". Han tittade på skrutt och sa:
- det där är inte farligt, sätt dig och cykla!

Vilken han då gjorde! Så nu har det övats på cykeln men vi insåg att 12" är på tok för litet. Så när han igår faktiskt både kunde starta och bromsa så jagade vi en större cykel! Vi hittade en på blocket som var bra, så vi inhandlade den och sen nya stödhjul, cykelkorg och flagga :)
Han blev så nöjd :) så han cyklade läääänge runt på vändplanen...

Vi köpte även nya gungor

Sen drog vi iväg till bästisen V, käkade äppelpaj och fortsatte sen till badet. Ni som känner mig vet vilken badkruka jag är så jag tog inte med mig badkläder.
Vi blev lotsade till en strand vi aldrig varit på men oj vad härligt! 
Så jag badade för andra gången i sjö detta år, blev lite klädsimm men vad gör det när de var så varmt och härligt :)

söndag 17 juli 2016

Idag är en stor dag...

B3 knäckte koden för hur man cyklar... Med ett leende från öra till öra förklarade han att nu kan han följa med pappa när det ska spring tränas... 
Vilken lycka i pojkens ansikte... Obeskrivbar och bilderna gjorde inte stunden rättvisa...

Nu är den här sommarens semster snart slut... Maken börjar jobba igen på tisdag. 
Svoch sa det så var de två veckorna över. Vi har inte gjort så mycket eftersom att vi knappt sett de större barnen alls denna sommar, inte samtidigt iallafall... Läger hit och läger dit... Det är väll så det ska vara.....
Japp jag fortsätter att kräla i diket så fort det lyser lite gult

måndag 11 juli 2016

Måste få visa...

En vännina till mig trixande lite med en bild som jag la upp på min fb sida. Hon och jag "träffades" när vi båda var gravida med barn nr 3. Orginalbilden hittade jag av en slump på printerest... 
Jag lägger in Orginalbilden först och sen den ändrade bilden under...
Ni ser vem som målat den från börja :
Adam Hughes...
Här kommer den fixade bilden
 
Älskar hon lyckades få till det så snyggt!

fredag 8 juli 2016

Vad är de för en dag?

Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag för det är B3s födelsedag! Hurra! Hurra! Hurra!

Ja tänk att tiden har gått så fort, att han redan fyller fyra år! Vart har tiden tagit vägen... Vilka år vi har haft!

Graviditeten: Första trimestern
Vi hade precis igenom gått ett missfall i vecka 5 som slutade med en skrapning. Vi skulle invänta en cykel innan vi fick göra ett nytt försök på med hjälp. Mensen dök aldrig upp och efter mycket tvekan så gjordes ett gravtest, det skulle enligt läkarna aldrig kunna ske naturligt. Testet visade ett stort vackert +

Illamåendet kom ganska omgående och lamslog mig totalt, sjukskriven från jobb och skola. Ganska snabbt blev jag inlagd med dropp eftersom att jag inte kunde behålla något, fick permis över en dag för att kunna var barnens lucia firande på dagis. På äkta lucia morgonen kom avdelningens nattpersonal in och sjöng, bjöd på pepparkakor och glögg... Fick inte behålla det heller. 

Andra trimestern:
Illamående höll kvar mig i sitt grepp men inte lika illa som innan. Innan första trimestern var slut började foglossningen göra sig påmind och eskalerade snabbt, sjukskrivningen för mitt illamående växlade över till sjukskrivning för foglossningen istället. Eftersom att foglossningen bara blev sämre så blev jag isolerad hemma nästan hela andra trimestern innan vi fick hem en etac rulle.
Men redan i vecka 22 började B3 med sina rymningsförsök... Ibland fick vi åka in flera gånger i veckan för att kunna bli stoppade och förhindra en prematur förlossning...

Tredje trimestern:
Fogarna blev värre, varken akupunktur eller TENS gav lindring. Nu blev jag nästan sängbunden. Förvärkarna kom med jämna mellanrum, ofta minst en gång i veckan fick vi åka in till förlossningen. Vi var lite "extra" påtå eftersom att mina förlossningar går ruskigt fort, så kallade störtförlossningar.

Fick även en hemsk klåda på händerna, magen och benen. Men alla leverprovwr var bra så det var bara att bita ihop utan hjälp från MVC.

Vattnet gick eftermiddagen den (fredag) 6/7 och vi kastade oss i bilen och for överlyckliga till förlossningen med värkar var 3-5min. Väl inne så avstannade det igen, det tog hårt psykiskt men vi blev lovade att bli igångsatt senast två dagar senare (söndag) pga infektionsrisken.
Lördagen mådde jag oerhört bra, eftersom att vattnet gått så sjönk B1s huvud ner i bäckenet och blev en stabilisator för höfterna och foglossningen kändes inte längre. Så vi passade på att spela minigolf, handla, promenad osv för att få igång förlossningsarbetet igen...

Söndagen kom och inget mer hade egentligen hänt, så man rispade hinnorna engång till (huvudet kan täppa till hålet i hinnorna ibland). Inget hände trotts detta. På eftermiddagen satte man smärtstimulerande dropp, man fick höja flera gånger ( kanske hänger det i hop med min Eds? Man tar inte upp medicin på samma sätt som icke drabbade). 
När det började ge resultat då gick det fort! Det tog inte ens 40min så var han ute! EDAn hann man precis spruta in i ryggen, då halv skrek jag: 
" det känns som att jag sitter på hans huvud" (det gjorde jag tydligen)
Klockan 14.50 föddes han, med blånäsa pga krocken med sängen, 3500gr tung och 51cm lång...

Fyra dagar senare höll min make på att bli änkling... Jag drabbades av barnsängsfeber! Hade min make litat på min barnmorska på Vc så hade jag inte överlevt! Läkarna hade sagt till maken att vi kommit in 15min senare hade de inte lyckats vända på det... Min barnmorska tyckte inte alls att vi skulle åka in och störs sjukhuset.. Det var ju bara lite feber! Typ 40.8 om vi minns rätt... Men med 4 olika antibiotika dropp ( och änglavakt) så överlevde vi...



Första 3 månaderna  efter födseln var som det borde, jag fick igång amningen ordentligt (första gången jag lyckats med det) och foglossningen började läka ut...

Sen kom den där förmiddagen den 3/11, då EDSen visade sitt fula nylle för första gången, först trodde man på ryggskott och när det inte gav sig så trodde man på ett diskbråck. Men gjorde en MR som inte visade något fel alls. Hamnade efter mycket om och men hos en sjukgymnast som konstaterade att jag var mycket överrörlig! Fick 8/9 på Bightonskalan.
Jag blev snabbt sjukskriven och maken började att vara pappaledig...
I april fick jag diagnosen EDS-ht, i maj kom min första rullstol (pantheera) och i juni kom elrullen (minicrosser).

Under B3 andra år valde vi att flytta till makens hemstad, 5mil från där vi bodde. 
Jag fick beslut om LSS (personlig assistans) och anställde snabbt A1 och A2. B3s näsblod eskalerar igen, det har alltid funnits där men blev värre, även blåmärkena blev fler ju mer rörlig han blev...

Strax efter att b3 fyllt 3 så fick han diagnosen blödarsjuka, von willebrand som är den "snällare" av de olika varianterna. Vi lärde oss snabbt det som behövdes kunnas med mediciner och  allt runt omkring. Fler prover togs för att kunna fastställa vilken svårighetsgrad av VWD (finns mild, medel och svår).
En sen sommar kväll ringer det i min mobil, det är läkaren från Karolinska sjukhuset och berättar att B3s prover inte längre visar några tecken på VWD, alla värden är normala! Läkaren har inga teorier om vad som har hänt, det är en genetisk defekt, det blir man inte frisk ifrån! Men det togs samma prover igen när det närmade sig jul och efter nyår var han friskförklarad från sin VWD, läkarna fattar fortfarande inte hur det gått till men de pratar om att det är ett mirakel. Det är vi nog alla eniga om!

Året innebar också en HMS diagnos som dr Ronge satte. Äntligen kunde vi börja få hjälp för den trötthet och värk B3 sen länge upplevt. Det fixades snabbt fram en "special" sulky så han kan få vila när det behövs...

Jaa detta är en sammanfattning av vad dessa fyra år har inneburit. Det har varit tufft många gånger men vi har tagit oss igenom det och klivit ut starkare än någonsin....

måndag 4 juli 2016

Hampeveckan

Nu var det alltså dags för B1 att åka på sitt första läger... Sitt första stora läger! Nu när han räknas som tonåring så öppnas en ny värld av läger...
Nu ska han alltså vara där en vecka på samma läger som när jag var tonåring. Vilket läger!!! De var sommarens höjdpunkt! Hoppas B1 känner likadant 

söndag 3 juli 2016

Idag duger jag inte till något....

Eller inte till mycket nytta.... Klippte vårat får (läs hund), mycket tjock päls som gärna blir dreadlocks när den blir för lång. Idag valde vi att klippa henne för att slippa den varma pälsen nu i sommar...

Det tog knappt en timme eftersom att det inte var så länge sen sist men har sen dess inte kunnat räta på mig. Knäna går ej att räta på och inte heller ryggen. Att gå som en skitnödig anka fick just en ny innebörd....

När jag efter mycket om och men kom till sängen så var de någon som skrek från min garderob
Mysigt tycker han :)

Men nu har jag tagit mina vidbehovs mediciner och inväntar effekt... Men rastlös så då får man virka så länge händerna håller
Idag kommer B1 och B2 efter sin pappavecka. Men B1 är bara här och vänder, han ska på hampeveckan iår. Samma läger jag brukade gå på i 
tonåren. 

lördag 2 juli 2016

Semester!!!!

Eller jaa... jag har ingen semester alt jag har alltid semester *asg* men maken har sin två veckor långa semester. Han har valt att spara lite inför den efterlängtade resan i vinter.
Idag är alltså första dagen för maken, kan ni gissa vad det är för väder?
Japp regn! Vad annars lixom?

Under veckan har vi träffat en kollega till maken, hon är helt fantastisk och jag är lycklig för att få kalla henne min vän.


Vi var på grillfest i kyrkan igår, det delades ut över 140 hamburgare och tempot var högt. Barn skrattade och lekte över språkgränserna. Vi har många flyktingar i våran kommun. Men tyvärr finns det allt för många som anser att dessa är mindre värda. Men så resonerar inte barnen, de lyckades hitta sätt att förstå varandra medans de lekte. Vi borde vara mer som barnen....

Under veckan har vi haft okey väder några dagar, under en av dessa dagar landade en fjäril på min hand
Den satt där i flera minuter....