Det finns ett uttryck...

Som lyder: att man vrider sig i plågor...

Jag kan inte ens göra det...

Det är en "sån" dag idag...

Japp, idag är det inte så skoj att vara jag. Hittade den där smärtskalan och tvingas inse hur pass ont jag faktiskt har och hur konstant det faktiskt är, det var en tung insikt. Sen blir det inte bättre av att kroppen känns som att den blivit tvingad till att springa ett maraton som otränad löpare! 

Dagens glädjeämne är att om jag ligger på makens sänghalva så ser jag hur vackert träden förändras från dag till dag

Smärtskattning

En i eds gruppen hittade en ny smärtskala som jag fann användbar.. Jag ligger nästan jämt på en 7:a http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Mankoskis_sm%C3%A4rtskala

Mankoskis smärtskala

Mankoskis smärtskala är en skalagraderad 0–10 skapad av Andrea Mankoski. Med denna kan man enkelt mäta graden av smärta, utan att behöva placera patienten i en "mall" – skalan tar hänsyn tillpatientens individuella smärttröskel.

Smärtskala

0. Ingen smärta.
1. Mycket obetydlig irritation – enstaka mindre stick/hugg av smärta. Det behövs ingen medicinering.
2. Obetydlig irritation – enstaka kraftiga stick/hugg av smärta. Det behövs ingen medicinering.
3. Smärtan är stark nog att distrahera. Milda smärtstillande medel (paracetamol,ibuprofen etc.) tar bort all smärta.
4. Kan ignoreras om man är ordentligt engagerad i något man gör, men är fortfarande distraherande. Milda smärtstillande medel lindrar smärtan i 3–4 timmar.
5. Kan inte ignoreras mer än en halvtimme. Milda smärtstillande medel lindrar smärtan i 3–4 timmar.
6. Kan inte ignoreras mer än korta stunder, kan bara arbeta korta stunder med ansträngning. Starkare smärtstillande medel (kodein, morfinpreparat etc.) dämpar smärtan i 3–4 timmar.
7. Smärtan stör sömnen och gör det mycket svårt att fokusera. Man kan fortfarande fungera, men med ansträngning. Starkare smärtstillande medel fungerar bara delvis.
8. Mycket begränsad fysisk aktivitet. Läsning och konversering är möjlig, men med stor ansträngning. Illamående och yrsel träder in som en del av smärtupplevelsen.
9. Oförmögen att prata. Skriker eller stönar okontrollerat. Nära delirium.
10. Smärtan leder till medvetslöshet.

Externa länkar

• Mankoskis Pain Scale

Det är lätt att vara kaxig

på dagen, när det alltid finns något eller någon som pockar på uppmärksamhet. Men på kvällarna så är man inte så kaxig längre. På dagen så fixar jag allt, jag ska minsann köra över den här dumma sjukdomen och strunta i att det alltid gör ont. Men när kvällen kommer och tystnaden sveper genom huset och den enda som håller mig sällskap är en tv med ngt skitprogram på, DÅ ångrar jag min kaxiga ord, de saker jag faktiskt försökte mig på och hämnden från kroppen är skoningslös. Smärtan river genom kroppen som om den tar igen den tid jag försökte trycka bort den.

Ikväll känner jag mig deppig och liten, sur och vill mest stampa foten i golvet som en treåring och skrika: JAG VILL INTE!!!

Men helt ärligt, vad hjälper det? Jag kommer inte vinna, men jag kommer inte lägga mig platt heller! Utvecklingen som har blivit sedan november är skrämmande!

I November så kunde jag:

* ta mig ut med barnvagnen trotts otroligt dålig kondis

* träffa kompisar på stan

* jag kunde lyfta B3 och byta blöja

* jag kunde gå upp på övervåningen och kolla till B1 och B2

* kunde vara på golvet och leka

*Gå på toa och duscha utan problem

*kunde sova utan värk

Nu kan jag inget av ovanstående! Klart som sjutton att jag blir förbannad och deppig! Jag är inte ens fyllda 28 ännu och min kropp agerar som om jag vore en bra bit över 80! 

skämskudden kommer fram

God dag gott folk, och ev andra.

Det var länge sedan det skrevs i bloggen och det får vi börja med att be rejält om ursäkt för.
För att vara diplomatisk har det hänt massor och lite till och orken har tyvärr inte räckt till för bloggande, men nu ska vi göra en ärligt försök att "komma ikapp".

I mitt senaste inlägg skrev jag att det är dumt att ta i för mycket på grund av att det ger smärta. Den senaste tiden har "för mycket" inneburit att överhuvudtaget finnas till. Smärtan har var fruktansvärd och slitit hårt på mig.
Till sist ringde jag vårdcentralen och grät i telefon. Fick prata med B3:s läkare då min egen var på semester. Hon var underbar och förklarade och lyssnade. Sen skrev hon ut starka tabletten O(!!).
En så stark medicin innebär att allt vad amning skulle vara slut och det var jag inte redo för. Jag försökte men B3 vägrade flaska och allt blev ett stort kaos. Så jag samlade mina krafter och orkade en vecka till, men då började B3 helt plötsligt att ta emot välling från flaska!! Allt tack vare ett tips från en granne om en viss sorts nappflaska.

Och då kändes det rätt att sluta. Min kropp och mitt sinne sa att nu var jag färdig. Så när B3 tagit flaska två hela nätter tog jag en O, och sov bra en hel natt för första gången på över ett år(!).
Jag har sedan samtalat med min läkare i telefon och han har satt in Saroten mot neurogen smärta - har just börjat med dessa och ännu inte märkt någon effekt men vi får se vad som händer. Vi har bokat en träff den 30/4, läkaren och jag.
Får se vad som händer då. Han har i alla fall skickat en remiss till smärtrehab och när vi ses ska vi diskutera min situation lite mera ingående. Jag har samlat fakta som förhoppningsvis får honom att ställa diagnos.
Inte för att jag vill vara sjuk, utan för att jag förstår hur jag faktiskt mår och en diagnos skulle öppna dörren till så mycket hjälp jag just nu smått desperat är i behov av(ex bostadsanpassning m.m).

Ny etikett..

Idag är det läge att skriva under etiketten: VÄRK

Idag verkar många i familjen ha ont..
B1 är allmänt öm i magen efter sin operation. Dessutom gjorde vi klart hårklippningen som på börjades innan blindtarms kaoset så nu har han ont i håret =P, som om detta inte vore nog så drog jag bort infartsplåstret utan att han var beredd. Oj vad snopen han såg ut! Hade jag sagt ngt så hade han ojjat sig en evighet innan det försvann

B2 säger att han ont i sin lösa tand =D Hans första som blir lös på "naturligväg". Den första som försvann fick tandläkaren dra ut efter en krock med annat barn på dagis.

B3 har också ont i munnen för att han får nya, troligtvis de två översta. Sen är han allmänt förkyld och snorig, kanske ont i öronen också, han vill verkligen inte ligga ner.

Själv har jag ont i båda handlederna och i höger höft. Känns nästan som att höften inte sitter i rätt läge fast det gör den. Men när jag går så gör det så ont i höften, skjuter smärt impulser i hela benet. När de gäller handlederna så är det som om de är trötta, utmattade och när jag tvingar dem att arbeta så gör det ont och lyder inte riktigt...
NU har jag klagat klart tror jag..

Annars är nästan hela familjen samlade igen, känns skönt!