De senaste dagarna och veckorna så rullar nyheterna fram om flyktingar som drunknar i Medelhavet, om EU länder som bygger murar med taggtråd,
I-länder som stänger sina gränser för dessa människor som flyr.
Senast idag läste jag om tjeckiska soldater som stoppar tåg, drar ut flyktingarna, märker dem med nummer på händerna och skickar dem vidare till läger där de får avvakta utredning. Känns det igen? Hmm känns lite andra världskrigets Tyskland eller hur?
Alla ni som svär över flyktningsvågen som väller över oss, här kolla in den äkta flyktningsvågen:
Vi tar bara emot en bråkdel av dem som flyr. De flyr för sina liv!
Om du sätter dig ner och funderar över allt du har: ett jobb, boende, familj och vänner, en pension och en dröm!
Hur mycket skulle du vara beredd att gå igenom innan du faktiskt flyr? Fundera riktigt noga! Du skulle troligtvis stanna kvar väldigt väldigt länge, du kanske har satt en gräns som du sedan flyttar på, du vill ju helst vara nära din familj, du har ett jobb så du kan försörja familjen hjälpligt iallafall... Men någonstans finns en gräns för vad man kan stå ut med, en passerad gräns som innebär att du lämnar allt du byggt upp, din trygghet och kanske till och med din familj. Du kan inte fly med alla i familjen, vilka lämnar du kvar? Kan du tänka dig den våndan? Skräcken?
vanligt folk mot Jimmy Åkesson)
Sätt er in i hur länge ni skulle stå ut innan ni faktiskt ger er iväg på flykt, på vinst och förlust, inga garantier för att ni ska få stanna i det land ni hamnar i, inga garantier för att ni får sova tryggt längs er flyktväg, risken att ni blir rånade,mördade eller våldtagna är överhängande stor! Mitt i denna oro och kaos står ni där med era barn! Hur skulle ni känna?
Denna länk jag nu lägger in ber jag er att gå in på,titta och fundera, hur mycket skulle krävas innan ni befann er där?
Vad skulle krävas för att ni skulle utsätta era barn för de faror det innebär att vara på flykt!
Jag vill ge en applåd till Island som agerar medmänskligt i en tragisk och kall värld!
En klok man har uttryckt så här för flera år sedan:
Vad är de för värld vi lever i? Vart är medmänskligheten? Har vi inte lärt oss av historien eller är de snarare så att vi glömt historien? När överlevandes röster har slocknat en efter en så glöms en mörk och fruktansvärd historia bort.
Jag skäms över mänskligheten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar