måndag 30 juni 2014

Sitter vid köksbordet och lyssnar på tystnaden en stund, sluter ögonen och andas in doften, doften av min porslinblomma som har funnits hos mig i många år. Men det är första gången den blommar på sommaren av någon anledning.
Jag minns med ens en sommarnatt när jag var ca 8år, klockan började nog dra sig mot gryning och jag smög upp för att jag drömt en otäck dröm, jag tittade ut genom fönstren och såg dimmorna över fältet och doften av porslinblomman slog emot mig...

Minnet kommer alltid tillbaka när jag känner doften och jag minns det ögonblicket med värme...

Nu sitter jag i köket och är vuxen, egna barn och njuter av samma doft, laddar ny energi för nya fighter med vården i morgon..

tisdag 24 juni 2014

Minnen från förr och en glimt av framtiden

Idag var det B1s tur att ha egentid med mig. Hans val av aktivitet föll naturligtvis på fiske. Så efter frukost drog vi iväg till turistbyrån för att inhandla fiskekort. Väl på plats så kunde hen som jobbade där inte ge ett svar på vad som gällde på den plats där vi ville fiska, så hen ringde upp någon ansvarig för området.
-" hej jag ringer ifrån turistbyrån, jag har en dam här"....
Har alltså slutat att vara kvinna och övergått till dam vid den ringa åldern 28år!
Så det är så folk ser mig;) vad ska det bli när jag blir äldre om jag redan nu är dam?

Så nu sitter vi här och hoppas på napp 
Och vips känner jag mig som när jag var yngre(typ sexan) då jag levde för att fiska...

Snabba kast idag alltså, när jag vaknade var jag en kvinna blev en dam och sen till barn igen på mindre än 3timmar

måndag 23 juni 2014

Fiske med oväntad utdelning

Älskade B1 har tagit upp intresset för att fiska och det försöker vi uppmuntra. Så igår trotts sitt skadade knä(luxerade förra veckan) så drog vi ut på fisketur. Hade inhandlat räkor på rek av B1

Fiskade gjorde de, fick massor av trassel på kastspöt och en rastlös B2 och B3...
Men ingen fisk nappade, var totalt dött i sjön. 
Men vi hittade årets första blåbär :) B3 fick smaka och tyckte det var super gott!

söndag 15 juni 2014

En ständig påminnelse

Har egentligen inte tänkt så mycket på böckerna som står och trängs i våra bokhyllor, 2/3delar av böckerna är litteratur som användes för att studera till mitt dröm yrke som ambulanssköterska, den drömmen har funnits hos mig sen jag var sexton år.
Idag tittade jag in i bokhyllan och första tanken var att vi behöver köpa fler bokhyllor, sen såg jag vad som tog all plats.... 
Det blev som ett slag i magen, tappade andan av sorgen som slog emot mig.

Jag kommer aldrig att komma dit!

Även om universitetet skulle anpassa mina praktikplatser så jag kan vara delaktig med min rullstol och även om hjärnan skulle fixa alla studier så skulle jag "stanna" som syrra eftersom att ambulansen aldrig blir sann...
Jag skulle utöver problemet med att hitta ett jobb så måste jobbet vara super anpassat för mig så minskar utvalet av villiga arbetsgivare drastiskt. Då skulle jag hamna på ett arbete som jag aldrig skulle uppskatta och trivas med...
Så bokhyllan står där och påminner om min dröm som aldrig aldrig blir av... 

Tungt... 

Så istället för att köpa fler bokhyllor så tror jag att vi rensar bort böckerna så slipper jag få insikten om min förlust ingnuggad i ansiktet.... Sorgen kommer alltid att finnas över det yrke jag aldrig får men jag behöver inte se den varje dag 

fredag 13 juni 2014

Time 2 pay

Så vart det dags... Dags att betala för "all" aktivitet som jag har gjort de senaste dagarna. Det var absolut värt det, jag kunde vara med på barnens skolavslutningar, det innebar en heldel gående och stående, men helt klart värt det. Vissa saker är värt allt, detta är en av dessa saker. 
Så nu har jag så ont att jag vill krypa ihop till en boll och försvinna från smärtan ett tag. Testade att basta utan resultat, tagit mina vb. Snart får jag kapitulera för smärtan och åka in med all stress och ångest det innebär.

B3 har nyligen ( och knappt hämtat sig ifrån) haft vattkoppor och nu kom nästa bakslag:
Ni ser rätt, borrelia! Penicillin i 10dagar

Sommarlov!

Nu är vi alla lediga efter ett intensivt år för alla inblandade. Vi får se vad sommaren har att bjuda på.

tisdag 10 juni 2014

Ute på äventyr

Med B1 och beundrarinnorna, jo i plural!
Eller så är det B1 som är beundraren. Han hade frågat dem i skolan om de ville följa med på ett kvällsdopp.  
Behöver jag nämna att han har trippat på tå hela eftermiddagen?
Goa B1 stod ute vid korsningen för att vara på den säkra sidan för att de skulle hitta till oss.
De skulle enligt B1 dyka upp fler från klassen till badplatsen...
Så nu är B1 och flickorna i badet och skratten ljuder över sjön, själv sitter jag på en sten vid strandkanten så jag kan ha ett vakande öga på dem
Kan ju inte påstå att jag lider:)

lördag 7 juni 2014

Att åka rullstol eller att gå?

Valet är inte helt enkelt även om man kan tycka det. För att strukturera upp inlägget för mig så gör jag så här:

Rullstol:
Väljer jag rullstolen så möts jag alltid av nedlåtande komentarer och blickar. Folk verkar tro att man är efterbliven när man sitter i rullstol, det gör mig både arg och ledsen. Det är inget större fel på min hjärna( vissa dagar har jag eds-dimma men då är jag sällan ute ur huset). 
Folk blänger dessutom ännu mer om jag har ngn av barnen med mig.
Många barn kommer fram och frågar om varför jag sitter i rullstol och då får man förklara på lättast möjliga sätt, man får avdramatisera det hela med rullstolar. Att bara för att man är rullstolsburen så är man inte dum i huvet.

Att gå:
Detta är ju det alternativ som jag på sätt och vis alltid vill välja. När jag går så stirrar de på mig för min gångstil, visst den är skrattretande. Det ser ut som en anka som skitit ner sig, dessutom går det väldigt långsamt. Om jag trotsat de jag nämnt så är det oifrånkomligt ett-två dagars soffliggande, kramper i alla muskler och den smärtan det innebär. Ibland är det värt de och ibland inte.

Mitt mål är att slippa rullen allt för ofta, gärna slippa helt men jag måste vara realistisk. Jag vill inte behöva rullen men rent kasst så hjälper den mig väldigt mycket och vidgat mina vyer från innan som bestod av husets fyra väggar!

Jag skulle mycket hellre gå men det är inte alltid värt kostnaden

fredag 6 juni 2014

Nu var det alltså dags


För älskade B1 att få sin "medicin låda". Har ju blivit en del tabletter han måste frakta runt på. En av medicinerna ska tas 3ggr/dag.
Det är en enorm sorg att se honom fylla på den för att sen ta med den. Han ska inte vara sjuk! Han ska må bra, vara frisk! Jag vill ta allt elände ifrån honom... Det är mitt jobb som mamma att skydda honom!

Tungt idag.... Det värker i själen 

söndag 1 juni 2014

Jag väljer att le

Jag väljer att le när vi möts, det är lättast så. Jag svarar att allt är bra när du frågar, det är lättast så. Det är vad folk vill se och höra. Man slipper den pinsama tystnaden som blir när man tappat orken att le. Jag vill vara stark, jag vill inte visa mina tårar... Jag har inte valt det här livet som jag lever nu, ett tomt skal mot vad jag en gång varit.  Allt måste planeras med alla eventualiteter, orkar jag eller orkar jag inte, kommer jag att ha ont eller kommer jag ha samma smärta som alltid? 
Jag är en blek skugga av mig själv och jag känner inte igen kvinnan som stirrar tillbaka i spegeln. Jag ser en plågad kvinna med tårar i ögonen... En kvinna vars kropp bryts allt snabbare ner...

Jag har inte bett om den här sjukdomen men den tog mig ändå. Jag vill inte ha "den" blicken jag alltid får när jag sitter i min rullstol, jag vill inte ha tonfallet som dryper av "tycka-synd-om". Allt jag vill är att kunskapen ska spridas, därför pratar jag om den,skriver om den... 

Jag kommer aldrig bli frisk, jag kommer bli sämre men jag vill att kunskapen ska gå åt motsatt håll, öka och växa sig större!