måndag 30 november 2015

När tröttheten tar över...

I natt blev det väldigt få timmars sömn, B3s feber gick uppåt närmare 40 och han hade så ont i öronen. Han spenderade natten med att skrika, stackars min älskade plutt. När klockan var ungefär 02.30 skrek han ännu värre och sen sa han att de rinner i örat, mycket riktigt så rann de vax och var ur hans högra öra. 

Vi ringde Vc direkt på morgonen och fick tid nu på fm. Doktorn tittade i örat och konstaterade en öroninflammation och att det värkt hål på trumhinnan, så en omgång Kåvepenin.

När vi kom hem så tog vi lite förmiddagsfika med lussekatt och jag bad om julmust att dricka. In kommer maken med en mugg och jag minns inte i min trötta hjärna att jag bad om julmust, så jag reser mig upp går till köket, häller i mjölk i kaffet, frågar om han haft i socker redan...

Maken asgarvar: du bad ju om julmust!!
Sååå jag gällde mjölk i julmusten....

Trött? Jag? Nejdå;)

söndag 29 november 2015

Snälla tomten

Ja önskelistorna växer snabbt här hemma i takt med att leksakskatalogerna trillar ner i brevlådan. Detta trots att alla var överens om att minska antalet paket och summan pengar de handlas för till förmån för att spara till en utlandsresa för hela familjen. 


Men önska får man självklart göra och jag är inte sämre på den fronten...

Jag önskar mig ett armband från Pandora, vore kul att kunna bygga på armbandet med berlocker som symboliserar händelser i livet... Är väl medveten om priserna på dessa så jag har full förståelse att de är väldigt svårt att få ihop... Men önska får man nog...

Ni ser varifrån bilden är tagen, källhänvisning och upphovsrätt

Hittade några berlocker jag tyckte var fina också...





Så fina:) 

Snart ska älskade B2 åka till sin pappa och helgen närmar sig sitt slut. Är grymt tacksam att jag började med medicinen när de var helg, yrseln är rätt så jobbig men har nu upptäckt en sänkning av blodtrycket och det är toppen nyheter!


lördag 28 november 2015

Pepparkaksbak

Ja idag tvingade vi ungarna, ja ni läste rätt! Vi var tvugna att dra dem ifrån dator och plattor för att åtminstone göra några! 
Så fort fram med en kamera!
Kan säga att b2 var svårare att dra hit än de andra två

Resultatet blev en hög med pepparkakor i olika storlekar och variationer, vissa mer hela än andra :)
Lite nissetofflor, mussepigg, ren och endinosaurie på ett hörn. Ja ni ser urvalet på pepparkaksformarna.

Så jag, alla barnen och A1 har smaskat på nybakade pepparkakor...

B3 är risig igen med feber och hosta men är lika go och glad för det, men man märker att orken inte är vad den borde. 


fredag 27 november 2015

Ett samtal jag inte ville få...

Idag åkte vi för att hämta upp våran B2 för en helg hos oss, alltid lika mysigt att få hem honom. Vi hade knappt hunnit rulla ut från skolan när min mobil ringde, ett dolt nummer! Tror de allra flesta får ont i magen när ett dolt nummer ringer, de brukar sällan vara roliga samtal. Detta bekräftades snabbt när jag svarade och fick barnmottagningen i örat! Det var en samordnare som snabbt sa att ingen av barnen hade råkat illa ut *andas ut* och att hon har en avbokad tid till "våran" läkare tillsammans med sjukgymnast redan på onsdag! 

Paniken bubblar upp och vill nästan kväva mig, får ont i magen och som ett brev på posten sticker både puls och blodtryck iväg till nya höjder!
Försökte slingra mig ur tiden pga de korta varslet men de örat ville inte samordnaren höra på. 

Jag vill verkligen inte träffa denna läkaren igen, varje gång vi träffat hen så har jag blivit illa behandlad och denna nya gång kommer inte bli något undantag, det kommer nog snarare bli sju resor värre denna gång. Vi har ju "kört över" henne och åkt till bästa Dr Ronge som dessutom har sett vad jag har sett, satt Eds diagnos, vilket då har gett mig "rätt" gentemot den andra läkaren. Har försökt tala med den läkaren både som förälder men även visat på den kunskap jag har och lagt fram vetenskapliga bevis som styrker det jag sagt.

Men åker vi inte dit så få vi ej heller ngn sjukgymnastik som B2 nu behöver, så hur jag än vänder mig så blir de galet och kommer att drabba B2 värst.

torsdag 26 november 2015

Nu snurrar det fint

Ja idag tog jag min nya blodtrycks medicin, den skulle ge effekt inom en timme. Kan säga att det kändes när den började ge resultat, de snurrar fint nu när trycket äntligen är på väg ner. Den skulle tydligen kunna ge rätt fin yrsel om man har varit dålig på att dricka vätska, så man är lite/mycket uttorkad *gömmer mig under bordet* jo jag är väldigt dålig på att dricka och hålla mina vätskenivåer normala. 
Så just nu är jag liggande i min sköna säng och är tacksam att den står still;) 

Vi ska försöka ta oss upp till en julbasar under dagen, vet inte vad jag letar efter men de är alltid roligt att titta!

Maken bakar saffranslängd med vitchocklad, fick receptet av en vännina för någon dag sedan. Stackars B1! Han har de inte lätt nu *asg* han vet inte vilket ben han ska stå på, han tycker inte om saffran men älskar vitchocklad. Ska bli intressant om han väljer att smaka och vad han tycker om den.

Igår åkte vi och små shoppade olika lösningar till fönstren då alla ljusstakar var trasiga! De hade över 5år på nacken så de var väll ändå okey att ge upp. Men iallafall, så hittade jag en perfekt låda till alla mina värmeljus 
Detta är alla ljus, vet att de finns mer :)




onsdag 25 november 2015

Jag kommer aldrig bli ett med Eds

I min värld är inte jag ett med min Eds, jag bygger inte min identitet i den, visst söker man fortfarande andra med Eds och den gemenskap som finns med andra drabbade, med dessa som vet vad det innebär att vara drabbad. 

MEN...

Jag kommer aldrig att bli min diagnos, bli ett med syndromet. Jag vägrar att kastas in i ett fack med alla andra, min Eds är unik och det finns ingen annan Edsare med exakt samma problem bild, finns många med liknande men inte exakt samma. Visst är jag glad och tacksam över att ha ett namn på min problematik, glad att jag inte är ensam. Men jag är fortfarande den jag alltid varit men med lite komplikationer. 

Jag har Eds, eds har inte mig

söndag 22 november 2015

Mer julbestyr

Jag har även detta år längtat att få starta julbestyren och de tar jag som ett sundhetstecken. Att jag faktiskt har tillräckligt mycket energi för att känna så. Som ni vet började vi med att byta gardiner redan igår, maken ska jobba hela 1:a advents helgen så de blev de att tjuvstarta lite. Annars brukar jag hålla mig tills det faktiskt är dags.
Nu är alla gardiner bytta utom B1s rum, de ska städas innan det sätts upp nya gardiner och adventsljusstakar
B1 ville ha samma gardiner som B2 så de var tur att jag hade dubbla omgångar av det gardinparet.

Så här kommer bildbombning av julgardiner:

B1s rum är ju en repris:

Makens och mitt rum:

Vardagsrummet fick denna uppsättning:

Medans köket fick dessa underbara:

B2s gardier som vi har två omgångar av så även B1 får lika
Blixten gjorde dock att de ser väldigt ljusgröna ut men de är ganska mörkgröna 

Maken ska få klättra upp på vinden för att hämta ner adventsljusstakarna när B3 har somnat men hur vi gör med dessa får ni komma på besök för att se *asg*

lördag 21 november 2015

Julbestyr och biverkningar

Nu har familjen M börjat med julbestyren, plockat fram julgardiner för att så sakta byta gardinerna i alla rum. Det är alltid lika spännande när alla barn ska välja "sina" gardiner och något syskon absolut ska ha precis samma par. B3 var först ut eftersom att de är pappshelg. 
Han valde denna med snögubbar och julgranar mm, ett bra val enligt både mamman och pappan. Imorgon får nog maken klättra upp på vinden och hämta ner ljusstakarna...

Vi är dessutom nästan helt klara med barnens julklappar, nej skriver inte ut det här älskade B1!

In på eländet biverkningar, har alltid tyckt att jag reagerar snabbt på div mediciner, de är inte alltid skoj kan lova. Tog första tabletten av min blodtrycks medicin och nu på eftermiddagen dök biverkningarna upp som en räkning i slutet av månaden. 
Jag har en sån hemsk huvudvärk och inte får jag någon lindring vare sig av alvedon el Ipren... Känns stabilt trökigt!
De ska visserligen vara övergående men bläää! Vill helst slippa alla mediciner men denna är verkligen min elakaste medicin!
  

Nu var det dax

Igår var vi på Vc för att diskutera mitt höga blodtryck. De var inget vidare upplyftande besök och hen var inte jätte intresserad av att lyssna på mina teorier. 
Ni vet ju mina tre teorier:

1. Biverkan av medicin
2. Den konstanta smärtan piskar upp trycket och pulsen
3. Ngt annat

Ja de är eg två teorier men jag försöker lägga fram att POTS i ovanliga fall faktiskt kan ge högt tryck. Hon viftade bort alla mina teorier och bestämde sig för att jag genast ska börja ta blodtrycksmedicin. Sen var mötet avslutat och fick gå vidare till labb. De tog det "stora paketet" med massor av rör och ett urinprov.

På kvällen drog jag iväg på överraskningsmiddag för A2, hon hade verkligen ingen aning om vad som var på gång:) 
Vi hade gömt oss och sen hoppade vi fram och sjöng... Vi åt plankstek till huvudrätt
De andra drack vin och jag satt med sockerdricka *ler*
Å vad gött det var! Tack snälla för en gudomlig måltid. Sen år vi pannacotta med vitchocklad och hallon 
Det var himmelskt gott! Ville aldrig slut äta men tog tyvärr stopp:(
Detta måste göras här hemma också!

Nu på morgonen fick jag ta min första blodtrycks medicin, kan ärlig erkänna att det känns väldigt jobbigt, ännu en medicin. Maken har startat en pepparkaksdeg och vi ska byta gardiner senare idag. Han ska ju jobba 7-21 hela nästa helg, så då är det okey att tjuvstarta lite. Blir dock lussebullsbak den helgen med A3, så barnen får baka också.

Nu drar lördagen igång....

torsdag 19 november 2015

Människovärde

Vart finns människovärdet i dagens samhälle? När började vi se siffror istället för människor? När började vi se människor som en börda för samhället?

Jag är väldigt aktiv på internett, på dagstidningar och olika forum, överallt ser jag ett hat växa sig allt starkare samtidigt som en likgiltighet dränker allt. 
Samhället har blivit hårt och kallt, man bedriver häxjakter både på internett och utanför. Hatet förtär allt som den nuddar vid och människan rycker på axlarna. Alternativt: Jag är för detta så länge det inte drabbar mig!

Vi måste börja tänka längre än vad vår näsa räcker, de är dags att återta människovärdet i alla människor! Sluta se siffror och se människan igen! Ställer du en människa i en röntgen apprat så ser du ej vilket färg det är på huden, alla är lika inuti, alla har samma värde! Varje människa är lika unikt olika.

 

måndag 16 november 2015

Problem med trycket


Som ni tidigare har läst så har jag haft problem med blodtrycket och man gjorde en 24-timmars övervakning. Man tar alltså tryck flera gånger i timmen, dygnet runt sedan räknar man ut ett snittryck för hela dygnet. Som jag hade anat (jag kollade på resultatet) så var trycket inte alls vad jag borde ha och läkaren ringde ganska snabbt upp mig, trots att hon hade ledigt. Jag lämnade in apparaten på morgonen och läkarn ringde på eftermiddagen samma dag. Mitt snitt tryck hade legat på 160/116 om jag inte missminner mig alldeles, detta visar alltså att trycket är högt när jag vilar/sover.
Så läkaren och jag bokade in första lediga tid till henne för ett möte (nu på fredag) för att göra en "basutredning" med prover som tas för alla som har högt blodtryck, läkaren muttrade om att jag har lika högt blodtryck som en person i 60års åldern fast jag nyss fyllt 30. Min puls hade också legat väldigt högt under dygnet med apparaten.  Jo jag har upplevt att tryck och blodtryck varit högt och det är allt annat än en behaglig upplevelse, speciellt när pulsen drar upp över 200slag/min.

Såå maken och jag pratade ihop oss om att investera i en pulsklocka för att snabbt kunna få svar på hur jag ligger till pulsmässigt.

Så nu är den på plats och ska hålla koll på mig under dygnet...
Antal steg jag gått, inte så uppmuntrande siffror men ey, de är inte noll iallafall. Ska bli kul om den kan läsa av när man tar sig fram i rulle...
Pulsen ligger för en gångs skull under 100, första gången på evigheter faktiskt 

Antalet kilometer jag förflyttat mig under dygnet, deppigt här också...
Sist men inte minst, antalet calorier som jag har förbränt. Den ska dessutom registrera hur jag sover om nätterna, vilken ska bli oerhört intressant att se om min upplevelse av sömnen stämmer med vad klockan säger...
Igår var vi på föreläsning via mammapappalam och växlade erfarenheter med andra föräldrar i rullstol. Det var väldigt roligt trots att just denna kväll var fokus på spädbarn och de som rör det praktiska, ex speciell spjälsäng och skötbord. Kan varmt rekommendera er att gå in på länken och läsa lite :)


Imorgon ska vi ( jag och maken) ha en heldag inne i stora staden. På förmiddagen ska vi vara på BUP med älskade B2, vi (jag och maken) anser att vi måste få ordning på hans (icke) sömn, jag anser att det är prio ett för att undersöka om han blir harmonisk igen och jag vet att jag har dr Ronge med mig på det området. Sen när vi fått ordning på sömnen och han fortfarande inte mår bra kan vi diskutera en ev höjning av adhd-medicinen. Vi hade provat ett läkemedel  som nästan agerar som kroppens eget sömnhormon men gav inget vidare resultat, så nu vill jag få testa den medicin som är precis som kroppens eget hormon. Det är tydligen en väldig skillnad på dessa två läkemedel, så det är mitt huvudargument imorgon och ska "vifta" med läkaranteckningarna från Ronge.

Efter lunch ska jag och maken på rullstolsutprovning eller behovsbedömning... Vi vet inte riktigt vad detta ska sluta och de ger mig faktiskt lite ont i magen, jag och de som jobbar där är ju inte helt överens! Nojjar väldigt och är grymt tacksam över min AT som inte står tyst och accepterar allt utan som inte är rädd att argumentera för min sak och mina behov.. Jag är så nöjd att jag fått henne som At!

Nu ska jag krypa ner under värmefilteb igen... Kram på er!

torsdag 12 november 2015

Kränkning från Eds förbundet

Att bli kränkt... 

Vad tänker du då? Vad innebär ordet kränkt för dig? 

Man kan bli kränkt på många olika sätt och det finns nog ingen som aldrig varit utsatt för det. Vissa kränkningar kan man lätt "borsta av sig" andra sätter djupa spår. 

För mig är de värsta kränkningara de som många av mina vänner med Eds utsätts för. 
Att bli ifrågasatta, att få höra "ryck upp dig" eller " du behöver röra på dig mer " osv osv. Det finns folk som försöker säga detta i all välmening och de är en helt annan sak. Men de innebär också att man "viftar bort" och förminskar den kamp som vi slåss varje dag.

Sen finns de en grövre kränkning.... 

Den kränkning som förbundet, vårt eget förbund utsätter oss för! Att de inte kämpar FÖR oss utan EMOT oss. Att all fokus hamnar på att förhindra en akut förändring som skulle innebära något bra för oss med Eds! Att de kämpar sig kvar med näbbar och klor för att behålla sin "status" och inte bryr sig om vad de innebär för medlemmarna.

Förbundet bryr sig inte längre om att sprida kunskap om denna "ovanliga" diagnos ( jag tror den är vanlig men under diagnostiserad), allt som är viktigt är att tysta kritik och sitta kvar. Förbundet skickar visserligen ut information till sina nya medlemmar (ibland och inte till alla) men att informationen är urgammal och förlegad är oviktigt. Att de skämmer ut sig nationellt och internationellt i vården är inte heller något de bryr sig om...

De fortsätter att kränka oss, de som till och med själva har diagnosen! De om några borde veta bättre men är så förblindade av makt att inget längre spelar någon roll...

" när människor med makt slutar lyssna på folk är det dags att byta ut dem!" -
Astrid Lindgren
De som själva slåss mot Eds, okunskap och oförstående. Vi sitter alla i samma båt, tillsammans skulle vi vara oerhört starka, rent av "farliga" 
Vi skulle kunna få till en sån förändring, sprida kunskapen och fördjupa den. Men istället måste vi slåss mot våra egna... Med energi som skulle kunna användas till så mycket roligare saker...



tisdag 10 november 2015

Efterskalv av Eds förbundets agerande

Jaaa vad ska man säga?

Det är bara tisdag och redan igår nås man av fler saker som styrelsen och dess hantlangare "bidrar" med. Hur har de mage att fortfarande agera som de alltid har gjort? De måste ha noterat en förändringsvind i lördags! Men uppenbarligen så fattas det ett konsekvenstänk hos vår käre marionettmästare
Bilden är tagen härifrån

Vart finns det kritiska tänkandet? Det gäller inte bara styrelsen, förbundet utan i hela samhället. Folk verkar ha tappat den hörnstenen eller är de så rädda för att sticka ut och för att bli "udda" att man kör de säkra före de osäkra?

"Only the dead fish follow the stream" -
/ Louise Hoffsten

Varför vill man inte ha ett fungerande förbund? Som aktivt arbetar för att förbättra för sina medlemmar? 
Vad är de som styrelsen döljer? Som är så viktigt att de praktiskt taget är beredda att gå över lik? 

Vart är alla medlemmar? Det finns en inofficiell siffra på ca 400 medlemmar, vart är ni? Varför tar ni inte ställning, oavsett om de är på styrelsens sida eller på oss som vill ha ett förbund som inte är en parodi i andras ögon. De är för mig obegripligt hur våran "högt" ansedda ordförande går med på att bli så befläckad av ett inkompetent förbund som mer och mer liknar en cirkus! Hon borde rent logiskt vilja ha kvar sitt anseende iaf i sin yrkeskarriär, frågan är om anseendet någonsin går att rädda!

Med all den fakta vi lagt fram, alla ignorerade kontaktförsök och alla dolda hot som kommer antingen från styrelsen via deras pittbull eller andra medlemmar i styrelsens ledband så är det nog inte så mycket som kvarstår av trovärdigheten.
Vad är de som är värt så mycket för ordföranden att hon är villig att offra sitt rykte inom vården, som hon säkert fått kämpa för från första stund! Vad är det DU döljer?

söndag 8 november 2015

Ska jag skratta eller gråta?

Ja vad ska man säga? 

Nu börjar vi från början:

Vi anlände till hotellet i Haninge ungefär en timme innan de skulle börja. Sammanstrålade med "gänget" som vi haft så mycket kontakt med över nätet. Min första reaktion var att det så tydligt var två läger, de bådar aldrig gott.

Mötet skulle börja 12 men fem över 12 stod vi i kön fortfarande. Strulet började redan där och förhoppningarna dunkade ner i botten. Styrelsen vägrade acceptera vissa av fullmakterna som var inscannade. Men mötesordförande
 (en väldigt kompetent karl) sa ifrån och förklarade att de som var viktigast var att det gick att se en underskrift. Så det blev en viktig vinst, nästa konflikt blev möjligheten att ta upp ljud och bild för eget bruk. Styrelsen försökte återigen sätta käppar i hjulet men fick backa även här. De försökte dessutom få till att de som spelade in skulle skriva på ett papper om att inte sprida detta vidare. Mötesordförande förklarade att det minsann inte behövs!

Där vände vårt flyt, resten gick precis som styrelsen ville de hade 6 röster mer än oss. Så mötet blev ett vakuum av värdelöst tidsfördriv. Detta möte var för att bemöta de öppna brevet som inkom till styrelsen 
(Se länken)

Men även fyllnadsval av en ledamot till styrelsen och en revisor trotts att de vi hade inte avgått frivilligt utan blivit avsatta trotts att de blivit valda av ordinarie årsmöte:
Läs om revisorn vad Andreas och Ingalill har att säga.

Så man har gjort fyllnadsval på platser som egentligen redan är upptagna och man har dessutom har valt in en extra styrelseledamot och bryter mot sina egna stadgar :

Nu§ 16 Styrelsen

Sammansättning

Förbundets verksamhet leds av en styrelse som väljs av årsmötet. Styrelsen skall bestå av 5 (fem) ordinarie ledamöter samt 2 (två) suppleanter. Styrelsens ordförande utses av årsmötet för ett år i sänder. Styrelsen utser inom sig vice ordförande, sekreterare, kassör samt eventuella arbetsutskott. Styrelseledamöter väljs för 2 (två) år och så att 2 (två) ledamöter väljs jämna år och 2 (två) väljs udda år. Suppleanter väljs för 1 (ett) år.
Nu klippte jag bara ut de som rörde antalet medlemmar men hela paragraf 16 hittar ni på länken stadgar.

Detta var de "viktigaste" som hände under själva mötet men vi blev lovade att vi skulle få svar på frågor efter möter. Det kände jag (och de flesta) att de var en okey plan. 

Men

Helt plötsligt sker en kupp!! En person ställer sig upp och håller ett "anförande" om vad hen anser och upptar ca 40 av de 45min som vi var lovade! Varför?
Utöver detta sitter en medlem och häcklar oss som försöker få svar! Denna person sitter och muttrar om fruntimmer, idioter och massor av Håll käften!!
Detta eskalerar sedan vidare till konkreta hot från denna medlem mot oss som faktiskt vill få svar för att kunna få till förändring! Men styrelsen låter denna medlem att fortsätta trotts att flera kräver att denna medlem ska avlägsna sig från rummet! Efter mycket mycket påtryckningar så fick denna människa lämna rummet, en styrelsemedlem ledde tillslut ut personen men skadan är ju redan då skedd. Att som vuxen sitta och agera på det sätt som hen gjorde är pinsamt! Hade det varit ngn som jag hade relation med (känner ju knappt några i förbundet) så hade jag skämts ögonen ur mig och handgripligen släpat ut personen i örat!

Tiden tog slut utan att vi fått varken svar på våra frågor eller fått till en förändring som förbundet så väl behöver! Det blev alltså en totalt onödig resa och ett slöseri på pengar!

En annan intressant sak: personen som är ytterst ansvarig för förbundet yttrade inte ett ord! Helt tyst! Nada! Zipp! Nothing!!
Visst är de intressant! Att mötets huvudperson(!) och som dessutom var en av huvudanledningarna till de öppna brevet aldrig yttrade ett ljud! 

Varför? 

Vad är de som gör att man väljer att sitta helt tyst? 






fredag 6 november 2015

Nu köööööör vi (nästan iallafall)

Idag är de dagen före D-dagen. Imorgon ska vi ge oss iväg på extra inkallat årsmöte (äntligen) som revisorn kallat till. 
Så nu är vi laddade till tänderna och jag har bästa pixipatrullen här hos mig ikväll. 
Väldigt roligt att se hur lika man kan vara trotts att vänskapen är nyfunnen. 

Över till annat...

Har idag varit på vårdcentralen för mitt höga blodtryck som har jagat mig ett tag. Maken tog ett blodtryck i går och var allt annat än nöjd med det. Låg väldigt högt så han ringde Vc direkt och fick tid dagen efter (alltså imorse).

Så vi kommer dit i god tid för att man ska ta det lugnt i 15min innan ett bltr (blodtryck) tas. Sen in till distriktssköterskan (dsk) för koll, väl där inne fick jag vänta ytterligare 5min. Detta bltr var okey men högt för att vara mig (130/88) så dsk valde att genast sätta på mig ett 24 timmars bltr, gick inte att invänta efter helgen. Så nu har jag haft detta ett tag och kan se vad mätningarna visar, bltr tas 3ggr/timmen dagtid och 1ggn/timmen på natten.

Mätningarna är inte alls bra och jag inser att de kommer att behövas en åtgärd. Men vilken och vad beror de höga bltr på?
Jag har några teorier:

1: det beror på biverkningar av ett eller flera läkemedel
2: smärtan i kroppen piskar upp bltret
3: kroppen reagerar på hur pressad våran situation har varit de senaste åren.





Men något måste hur som helst göras... 

torsdag 5 november 2015

En sång från min barndom

Jag är uppvuxen i ett religöst hem med en pappa som var pastor, alla vet att uppväxten präglar en människa. Både på gott och ont. Jag är idag ett resultat av min uppväxt och de beslut jag tagit som vuxen. 
Men den senaste tiden har en förändring i mitt agerande blommat ut, jag står upp för mig själv (äntligen) och slutat ta emot skit som jag inte förtjänar!
I samma veva började en gammal barnvisa från söndagsskolan snurra runt i huvudet, den går något sånt här:

"Jag är jag och jag duger, jag är jag och jag duger, jag är jag och jag duger, ja jag passar perfekt i Guds famn"

Om ni tänker bort de där men Guds famn så är texten ett bra budskap:
Jag är jag och jag duger!

Låt alltså ingen sätta sig på dig eller försöka att förändra dig för ngn annans skull! Du duger ändå!
Ta inte skit från någon oavsett vem som försöker sig på det. 

Det har tagit mig många år av ångest innan jag faktiskt sagt ifrån att det räcker! Att jag förtjänar bättre!
Självklart gör de ont att inse vilka steg som måste tas och de är aldrig lätt att sätta ner foten men när den värsta smärtan i själen klingar av så är de det bästa som kan ske....