av den här karusellen som ska vara mitt liv...
För mindre än ett år sedan var jag "frisk", jag kunde vara ute och gå med B3 i barnvagnen, kunde städa, laga mat,tvätta och diska. Jag var som "alla andra", jag njöt av mamma ledigheten och såg fram emot alla fikor med andra mamma lediga kompisar. Jag startade SkogslidenDesign och sydde nästan alla B3s kläder; body,tröjor och till och med en overall i strl 68 som han hade i slutet av hösten/början av vintern. Overallen var i blått svamptyg med grön fleece och tryckknappar.
Jag är stolt över att jag fick ihop den, var precis i början av min "sykarriär" när jag sydde den.
Såg framemot att börja plugga till ambulanssjuksköterska och hade kommit in med en fot i yrket
Idag knappt ett år senare... Jag har fått trapphissar över allt (är tacksam tro mig), toa höjning och duschpall. Jag kan inte duscha själv (orkar inte shamponera in håret), inga promenader med barnvagn, kan inte laga mat,diska,städa.. nothing!
Skulle jag trottsa allt och gå på envishet så skulle det vara mer skada än nytta ( Testade att städa en kväll,efter 5min låg jag och grät på golvet av trötthet och värk). Smärtrehab anser att jag är för sjuk för att de ska kunna hjälpa mig. Så jag har ansökt om aktivitetsersättning(förtids pension) och handikappersättning.
Som om inte det vore nog så ska jag till Biståndshandläggaren på måndag för utredning av LSS! Jag ska alltså ansöka om att få personligassistent, ett steg i den ansökan är även en ADL-bedömning för att se vad jag inte kan fixa själv(typ allt)
Det var inte så här mitt skulle bli! Allt går så snabbt utför! Ser min livsdröm gå i spillror... Visst med viss träning kanske jag kan slippa rullstolen i bästa fall men ett arbete är ganska kört för mig.. Jag vet att jag är oerhört negativ i det här inlägget men allt slog ner som en bomb i mig idag..Jag hinner inte med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar