Lederna lever just nu ett eget liv, tejprullen minskar i ett rasande tempo.
Maken har idag fått hjälpa mig att skära maten, stoppa in maten i munnen på mig och jag har druckigt genom ett sugrör...
Jag har accepterat att det förekommer dagar som är så här oerhört jobbiga men jag kommer aldrig att tycka om dem
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar