Skräck blandad med glädje

Jaa på något annat sätt kan man nog inte uttrycka det.... Denna känsla har gjort att min sömn varit orolig och jag vaknar utan att känna mig utvilad (värre än vanligt)

Vad är det då som rör upp denna känsla?

Idag ska vi ha avslutnings möte på bup ang B2. Om jag förstått rätt så kommer vi få besked om eventuell diagnos/diagnoser. Jag är rädd att de inte ser all den problematik som vi ser och har sett så länge. Att han ska få hjälp med olika verktyg för att hantera sig och sitt mående, då vet vi också vad vi har att förhålla oss till.

Samtidigt vill jag ju inte att han ska ha problem, en diagnos öppnar många vägar samtidigt som det blir en stämpel på honom:( en diagnos är alltså inte bara av godo.

Så dessa tankar snurrar runt i huvudet:()

Utöver detta möte ska B1 till handkir för att få sin första ortos, yey eller inte:( bra att få hjälp tidigt men bläää