Man blir ju lite skakig

När man tänker på hur illa det faktiskt kunde ha gått om jag inte hade haft en uskutbildad assistent och en make som är sjuksköterska som fattade tidigt att det var allvar. 

Idag försöker jag ta det så lugnt som det bara går och känner mig själsligt trött, kroppen klagar den också. Eftersom att mitt smärtplåster rycktes bort och att man tryckte i mig naloxon så försvann även den smärtstillande effekten av plåstret:( så värken är just nu väldigt jobbig men fixar det också...

Nu sitter jag med en ny hårfärg pågång, får se hur det blir:)

Tack snälla ni för eran omtanke