Säng och soffläge

Är dagens melodi, är så trött i kroppen men huvudet vill så mycket mer! 

Leka med barnen

Ut och träffa vänner

Ut på promenad med vovven

Även att få göra tråkiga vardags sysslor längtar jag efter att få göra... Jag ser hur mannen sliter med all markservice när min kära assistent inte är här. Jag vill kunna själv! Känner mig som en ilsken och trotsig 3åring, vill själv!!!

Kanske blir det bättre när huvudet accepterar den här skiten men när man tror att man kommit där så inser man att acceptansen var en illusion och att man återigen är lurad, man börjar sörja igen...

Kronisk sorg... Smaka på ordet... Kronisk sorg... Kronisk...sorg...

Jag blir ständigt påminnd om vad jag inte klarar av... Hinner aldrig sörja klart förlust A innan förlust B gör sig påminnd och så fortsätter det. När man tror att man sörjt färdigt så dras det upp igen...

Ni som har barn kan försöka föreställa er att inte orka lyfta upp ditt barn utan att smärtan river igenom dig så du vill skrika. Att inte orka hjälpa barnen med läxor för att hjärnan inte vill sammarbeta och allt blir en gröt. 

Att se behovet av markservice och sin partner gå på knä av allt ansvar. 

Allt i vardagen påminner om vad man inte längre kan... 

Kronisk sorg...