Hade det inte varit för gemensamma bekanta så hade jag aldrig fått veta något alls!!
Hur kan man göra så?? Hur kan man vara så kall att man inte säger ngt?
Min älskade pojke.... Jag hade inte fysik nog att umgås med dig och sköta om dig som de var tänkt men du är alltid min pojke, min häst...
Julen som skulle vara en glädjens högtid känns mest som en stor tung sorg i mitt inre men får begrava detta iallafall till efter julen... Fokus på mina älskade ungar och deras glädje över julen...
God jul på er läsare....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar