Jag kan för allt guld i småland inte förstå varför jag fortfarande blir upprörd över hur vissa vuxna människor beter sig!
Jag borde verkligen vara immun eller relativt härdad vid det här laget, men man kanske aldrig lär sig.
Kan inte förstå mig på vissa, i detta kaos ser jag inte att jag har agerat fel! Men ibland måste man prioritera sig själv först.
Varför ska man få skit när man lessnat på all skit? Alla svikna löften och "knivhugg" i ryggen! Jag och min familj förtjänar betydligt mycket bättre än så, vi förtjänar inte all skit som kastas på oss, nog är nog!
Men när man bara matas med den ena versionen och vägrar lyssna in något annat då är de väldigt lätt att man blir en marionettdocka som plötsligt inte är en individ med egna tankar. De borde bli väldigt enformigt, tjatigt och väldigt tomt där de en gång fanns kärlek...
Jag sörjer inte att jag satt ner foten, vi förtjänar betydligt mer än konstanta svek! De har tagit mig tills nu att faktiskt förstå att blodsband egentligen inte är värt något om det inte finns kärlek och ömsesidig respekt. Man brukar säga att arv och miljö spelar in i vem man utvecklas till, arvet kan man inte göra så mycket åt men miljön kan du alltid påverka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar