Vårat äventyr...

Hejsan!

Nu har jag samlat nog kraft för att orka sammanfatta min helg. Det var helgen då jag skulle fylla år och en del av er vet nog att det är något jag ogillar skarpt. Med B1 och B2 hos sin resp. pappa, osämjan i släkten osv så kände jag mest ångest över dagen. Då kläckte en klok person(nämner inga namn) att vi skulle åka till Åland och hälsa på en väninna till mig och åka zoomis=)

mm eller hur tyckte jag.. åka båt? Jag? Aldrig! Men tillsist vann nyfikenheten och längtan efter väninnan=)

Så väninnan bokade båten,boende och zoomis

Att åka zoomis är det roligaste jag gjort! Jag satt och skrattade hela tiden och njöt i fulla drag av att känna den enorma frihet det innebar. Jag kunde åka ut i skogen över sten och rötter, upp och ner för kullar, längs en sandstrand. Jag skulle kunna skriva A4 efter A4 som hur oerhört fantastiskt det var. Jag har inte kunnat vara så här fri sen jag blev sjuk, jag kunde vara ute i skogen och känna doften från löven, se alla underbara höstfärger.Vi planerar att göra om det igen till sommaren och ta med oss alla barn.
Ni måste kolla in: zoomcamp.ax

När vi sen kom hem igen fick jag besked om att jag har blivit beviljad handikappersättning och personligassistent...det känns dubbelt... glädje över att inte behöva bråka men sorg över att faktiskt vara så sjuk att det inte behövs bråkas.

Sen är jag så förbannat trött på att folk ständigt ska komma med tips på hur jag ska agera för att bli frisk! Jag kommer inte att bli frisk! Skulle ni säga samma sak till någon som har cancer? ms? alzeimers? osv?