Igår kväll fick jag mig en "stjärnsmäll" av EDSen. Nog för att jag alltid vet att jag har den men ibland kommer en insikt farande..Borde kanske förklara hur jag menar...
Jo... I midsommras var vi ute på torpkonferansen i min lånerullstol och där mötte vi en gammal bekant som jag inte sett på x-antal år. Vi började prata lite om sjukdom osv och då nämnde han att jag borde ansöka om personligassistent. Både maken och jag skrattade lite och sa att det inte var aktuellt men att vi är medvetna om att det kommer så småningom behövas men inte ännu. Vi kunde ju knappast tro att vi skulle sitta i September redan och invänta ett beslut! Det är alltså nästan 4 månader sen! Det är ju egentligen ingen tid alls. Tittar man ett år bakåt så var jag "frisk", jag var självständig och njöt av mammaledigheten. Det är ett år sen. Vad fort det gått....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar