Igår jobbade min man kväll så jag blev ensam med barnen. B3 var inte på sitt bästa humör trotts att han var feberfri men munnen gjorde nog ont. Han tuggade på spjälorna i sängen tills han fick ipren. Men åter till tanken. Jag klarade av det, B1 var enorm duktig och hjälpte till så mycket han kunde.
Men dagen idag har varit en mardröm... kroppen har krampat och skrikit för vare steg jag tog. Tröttheten var så enorm att jag nästan kunnat somna ståendes. Tack och lov hade maken en kort dag idag så han slutade tolv. Hade svärfar här som pysslade lite i huset och hjälpte till med B3 när han kunde( till b3s stora lycka! han älskar verkligen sin farfar).
Men så här ska det inte vara! Det ska inte vara totaltutmattande att ta hand om sina barn! Jag älskar dem så mycket och vill verkligen inte bli så sliten av en kväll eller en dag med barnen..
det gör ont att inse...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar