nöjd men ledsen

Hur kan man egentligen vara nöjd och ledsen samtidigt? Det låter säkert jätte konstigt men egentligen är det inte så svårt eller konstigt..

Vi har varit hos doktorn idag igen fast denna gång ett dubbelmöte med mig och B2. Skolläkaren hade bett oss kontakta V.C ang B2s fot och leder, hon hade konstaterat att han var överrörlig och plattfot. Så vi ringde doktorn och bokade in en tid för att han i förstahand skulle kolla på foten så att B2 kan få fotilägg i skorna. Nåja där var bakgrunden så här kommer själva besöket..

Dr konstaterade att B2 är plattfot och skickar remiss till ortopedtekniska och förhoppningsvis så slipper B2 ha så ont efteråt. Efter detta så började han undersöka hans leder och kollade enligt beightonskalan, B2 "plockade hem" full pott, dvs 9/9p (jag har 8/9p men har för ont i ryggen för att bevisa det sista poängen) lägger man sedan till att han alltid består av blåmärken och blöder näsblod för ingenting (tex ilska utlöser näsblod) så är egentligen diagnosen solklar men han ville skicka remiss till barnmott så de får utreda eftersom att B2 är så ung. Så jag är nöjd med de beslut och undersökningar som han gjorde på B2 men jag sörjer att B2 ändå troligtvis har samma skit som jag, den här sjukdomen önskar jag inte ens min värsta fiende...

Sen att han är pojke är ett "lyckokast", pojkar drabbas oftast inte lika hårt som flickor och de har en fördel med sin pubertet då det ökar testosteronet i kroppen och bildar mer muskler. Men självklart så finns det ju undantag även här. Sen får ju B2 sjukgymnastik och insatser tidigt och det är ju också bara bra för att då kan man ju förebygga mycket skador.

När det gällde mig så fick jag intyg till färdtjänst, handikapps parkerings tillstånd och förlängd sjukskrivning tom 30/9. Känns så där men det blir bra tillslut iallafall, mer självständig med färdtjänst och parkerings tillstånd. Mycket nytt och massor av info igen.  I sjukintyget så har han återigen ändrat min prognoss. Från början var det ett JA på frågan om jag kommer kunna gå tillbaka till arbetslivet, sen ändrade han till ett : svårt att bedöma och nu blev det ett NEJ. Detta känns jätte jobbigt men det är väntat..

Men envis som jag är så är målet att slippa rullstol i största möjliga mån och jag SKA lyckas..

Jag har EDS! men EDS har INTE mig