Japp! Igår kom mannen som ansvarar för bostasanpassning i våran del av kommunen ( arbetsteraputen var också på plats). De skulle kolla upp hur de ska göra för att jag ska kunna ta mig till runt i husets "alla" plan lättare. Upp till barnen var det inga problem att få till en trapphiss, ut från huset fanns det några frågetecken på vilken modell av hiss som kunde användas( måste bli säkert för barnen att gå i trappen också). Men när det gällde trappan som går till toa/dusch och tvättstuga blev det ett brydderi. Trappan är toksmal och ganska lågt i tak, så han visste inte riktigt hur det skulle gå att lösa där. Han tog lite kort och skrev ner alla måtten men informerade om att hissansvariga troligtvis kommer att vilja komma ut och kolla själva också. Men troligtvis så kommer det inte fungera med en säkerhiss ner till toa osv. DÅ blir det en utbyggnation för att lösa det ist. Inte mig emot =D
På ett sätt känns det bra att få hjälpen samtidigt som det är väldigt jobbigt, man blir väldigt splittrad. Jag menar, jag vill inte behöva ha hjälpen men är tacksam att möjligheten finns..
Senare på dagen var B1 hos doktorn för värk i sin höft när han springer eller går. Konstaterades att det var muskelfästet som gjorde ont, dvs muskelsmärta. Han ska äta ipren i två veckor och träffa en sjukgymnast i juli. Läkaren kollade honom enligt Beighton skalan( som mäter överrörlighet), han kammade hem 7-8p/9. Han är alltså klart överrörlig men han fyller inte alla kriterier för eds *andas ut*. Men helt klart läge att hålla koll på honom, jag har ju muskelsmärtor i ryggen.
Nje nu ska vi snart åka ut och bada =D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar