På onsdag ska vi upp tidigt igen för avresa mot Västervik och Dr Hattar. Nerverna gör sig redan tillkänna men kan inte riktigt förklara varför.
Vad har jag att oroa mig över egentligen? Det kan ju inte bli värre än här, där de säger att jag är för sjuk för att få hjälp.
Alltså har jag inget att förlora, jag kan ju inte få sämre än idag... Det kan ju som sämst få ett nej...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar