På plats möter jag en riktig surpuppa.
- ja man kan ju undra varför du har en elrullstol, du är ju gående utan större problem!
Jag svalde mitt bitska svar, la upp ett stort leende och svarade
- jag kan gå men låter bli ibland och lyssnar på kroppen...
Detta är första gången som jag har mött någon som verkligen inte har en aning om hur en människa med smärta fungerar..
Jag får känslan att skulle surpuppan drabbas av sjukdom el värk så skulle hen lägga sig ner och ge upp.
Annars har jag bara blivit positivt bemött av de politiker som jag nu försöker lära känna. De är nästan lite överbeskyddande mot mig:)
Idag ska vi hämta upp älskade B2, ska bli mysigt att få rå om honom lite grann, få höra hur hans vecka har varit osv.
I veckan har jag dessutom fått ett par vackra torgvantar nu när kylan kryper sig på, hösten gör sitt intåg.
Jag lärde dessutom känna en ung kvinna som är döv, vi började teckna med varandra ( snacka om att jag är ringrostig), min B3 och hennes barn är jämngamla, hennes dotter var 4 månader äldre men B3 ser äldre ut än henne
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar