Igår kväll när det var dags att somna så drog kära edsen fram sitt populära drag, painsomnia...
Men känslan av tacksamhet infann sig och svepte in mig i känslan.
Vi hade hittat våran faktiskta bil men hade ingen aning om hur vi skulle lyckas samla ihop summan. Men via en vän fick vi kontakt med en kvinna som tog på sig att hjälpa oss.
Och hon lyckades att få ihop det som fattades..
Vi hade varit väldigt orolig och var rädda att inte lyckas med projektet, att inte kunna få plats i bilen tillsammans med de rullstolarna som behövs...
Är så tacksam över att det är löst sen en period tillbaka att jag stundtals tror att jag drömmer...
En annan sak jag är tacksam över är alla vänner som jag har träffat sen jag blev sjuk, alla nya vänner som finns där när livet är jobbigt. Ni vet alltid vad jag menar och ibland behövs inga ord.
De vänner som jag vunnit i mina assistenter är de goaste tjejer som finns, ni är bäst. Jag behöver inte ens berätta när det är tungt, ni ser det på mig *Kram*
En hyllning av tacksamhet för de vänner som faktiskt finns kvar trots min sjukdom, de som står kvar och som fortfarande ser mig som mig själv, de är en många som faktiskt slutat höra av sig, förvånansvärt många. Men i svåra situationer är det man ser vilka som faktiskt är ens vänner.
Nu vet jag vilka mina äkta vänner är!
Änglar finns, ibland passerar dem fort förbi i ditt liv och ibland stannar de längre. Ibland inser man inte att de var en ängel som passerade innan den är borta...
Tack alla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar