Det gör ont i själen

Det gör så ont i själen att se B1 vitna av smärtan. Det känns som att hjärtat ska brista när jag hör honom gråta av smärtan fast han ligger och sover djupt. Att höra honom ropa aj i varje gång han vänder sig i sängen skär som knivar igenom min kropp. Den frustation jag känner över att inte kunna göra något åt det, känslan av misslyckandet gör sig påminnd. Jag är hans mamma, mitt jobb är att skydda och försvara hobom, men här är jag maktlös och utlämnad åt läkarnas nycker. 

Att slåss med allt jag har räcker inte till, all kunskap jag har är inte tillräcklig för att lindra hans plågor...

Jag skulle gå igenom eld och vatten, gå i graven för mina barn men här är jag kraftlös....