Ja idag är det tre år sedan jag satt på vårdcentralen hos min läkare, en av de bästa läkare jag stött på i vården. Jag har läst igenom dessa årsdagar som finns i bloggen och inser att jag faktiskt har lärt mig massor ( både om Eds och om mig själv) ändrat synsätt och hittat mitt jäklar-anamma igen. Det har varit och är fortfarande en sorgeprocess men saker gör inte lika ofta ont i själen längre. Visst känns det i hjärtat när man läser som sina fd klasskamrater på ssk-programmet som nu är flygfärdiga och börjar jobba som sjuksköterska. Det är fortfarande jobbigt att möta en ambulans och saknaden blir jätte stor, men dessa sår i själen kommer troligtvis aldrig att läka. Livet blev långt ifrån vad jag själv hade planerat men jag gör det bästa jag kan!
Har samlat ihop årsdagarnas inlägg här nedan:
Diagnosen
första året
Andra året
Idag har vi ( läs svärfar och maken)påbörjat ett arbete med att bygga ett trädäck. Vi har ett hörn i trädgården som solen ligger på mer eller mindre hela dagen och som en bonus är det lä där. Vi skulle köpa virke här på "byn" och vi hade sett att de har öppet på lördagar så när vi skulle åka dit var de stängd! Vi kunde inte begripa varför tills vi kom på att det är Valborgsmässoafton i dag!
Så vi får vackert vänta tills nästa gång maken är ledig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar