Vet inte vem man skulle kunna prata med om det heller... Jag har vänner men vill absolut inte belasta dem med detta, de har nog med sitt.
Det är fullt kaos i mitt liv igen och jag famlar i mörkret för att hitta rätt. Det har varit mörkt länge nu... I över ett år och när man trodde att man tagit sig ur det så fick man nästa "smäll". Jag är naiv som alltid vill tro det bästa om människor även om de flera gånger bevisat motsatsen. Varför lär jag mig inget?
Jag vill mest krypa in i mitt täcke och glömma allt ett tag men världen snurrar på och lämnar ingen nåd, den har inte tid att ge andrum åt någon...
Känner mig så ensam
<3 känner igen ensamhetskänslan du beskriver! En stor kram till dej! /Malin
SvaraRadera