Smärtan av eds

Jag känner dig, du lämnar mig aldrig. Du ler åt mina tårar, de livnär dig. Du har intagit min kropp och jag slåss mot dig med all min kraft. Du tar min sömn i från mig, håller mig vaken. Om du hade haft ett ansikte och kropp hade ingen stått ut med din fula uppenbarelse, barn hade sprungit skrikande ifrån dig. Ingen annan kan se dig, känner man mig så kan man ana att dig. Jag har aldrig bjudit in dig, du kom ändå, smygande som en tjuv och tog dig in och överföll mig, du är inte välkommen men det bryr du dig inte om. Du stjäl min kraft och energi, det som jag vill ge till mina barn. Men allt detta kan jag leva med om mina barn skonas... Räcker det inte med mig? Du tar allt ifrån mig...