idag ska jag ge mig iväg på egna vingar med racern, jag ska testa färdtjänst och åka till en vän. Ska få träffa hennes son för första gången. Det har varit mycket som gjort att vi inte har träffats, tror jag räknade ut att det är ca 4mån sen hon och jag träffades. Hennes pojk är idag 2mån, vi har varit förskylda så har inte vågat träffa dem med risken att smitta ner lillpysen. Men idag ska det alltså bli av, B3 får stanna hemma med pappa,farfar och B1.
B2 är fortfarande hos sin pappa och verkar ha det toppen bra...Det är super bra men är väldigt tomt utan honom. Familjen är lixom halv när något av barnen el maken inte är hemma. Men jag måste vänja mig vid att B2 inte är här så ofta..
Idag ska jag dessutom börja med läkemedlet för att hamna i klimakteriet, en nässpray. Allt för att öka chansen att operationen lyckas göra mig mensfri. Jag hoppas innerligt på att jag blir en av dem som slipper den helt men även om jag inte är en av dessa så kommer mängden bli drastiskt mycket mindre *yey*
Men jag oroar mig väldigt för hur jag ska må, hormoner är inte min starka sida. Fördelen är att jag vet om hur dåligt jag mår av det, så jag kanske är lite förberedd iaf och kan tänka på hur jag reagerar och agerar. Sen är det ett steg närmare operationen.... Är inte nervös inför den egentligen utan bara sövningen... Måste jaga kvinnokliniken så fort de kommer tillbaka från sin semester för att garantera att jag slipper sövningen och får EDA ist. Blir kvar någon timme längre än om jag sövts men av pest eller kolera så väljer jag nog det iaf.
Sen är det sista månaden som maken är hemma och är pappa ledig. Snart börjar B3 inskolas och då är vi tillbaka i "verkligheten" igen. Fördelen är att ekonomin blir bättre, det kan ju knappast bli sämre än vad vi har idag iallafall, vi har lärt oss vända på varje öre och fått hjälp när det inte gått ihop sig... Kunskapen är nyttig!
25dagar
4timmar
6minunter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar