En höjdpunkt i allt elände

I fredags ringde min vän C som också har eds och informerade om att hon skulle snart vara i Hallstahammar! Det är ju bara 10mil ifrån mig, hon bor i vanliga fall 75mil bort. Hon och familjen gör en roadtrip genom Europa. Detta kunde vara den enda möjligheten att ses på jätte länge. Vi har inte setts annat än via websamtal på fb. Hon var den första med eds som jag fick kontakt med och jag terroriserade nog henne rätt mycket med mina frågor. Vi fick kontakt genom en gemensam vän på fb, den tjejen hade jag fått kontakt med eftersom att vi var gravida samtidigt.

Hursomhelst så packade maken och jag bilen och drog dit med B3 och vovven, kom fram samtidigt som de till campingen. Vi spenderade några timmar ihop och hade jätte trevligt. Måste göras fler gånger. Fick dock plocka fram lite sjukvårds kunskaper på en brännskada men tror att det gick relativt bra tillsist.

Igår drog maken ut på gallej för att kunna andas och få egen tid för första gången på evigheter. Han åkte vid 12 och kom sedan hem vid 21. Han hade haft det bra på sitt äventyr. Är stolt att jag tog mig genom dagen men sotar hårt för det men inte lika hårt som jag hade förväntat mig.

Ikväll grillade vi hos min mor tillsammans med bröder och gäster.. Mycket mat och mycket gott! Så nu käkar jag: 

Det är så gott att jag har svårt att sluta äta, äter tills jag mår illa! Visserligen är det  inte så mycket som krävs men iaf..

Annars upptäckte jag bindvävsknölar på fötterna, har jag inte haft innan..,