Men som ni kanske vet är jag på tok för envis för att söka hjälp.. Så natten var fruktansvärd med minimalt antal timmars sömn. Knät var rejält omlindat och svullnaden gav sig iväg på egna äventyr och hamnade till sist i foten. Tyngdkraften ska väll ha tack för det...
Torsdagen blev inte bättre utan rejält sämre... Humöret var långt ifrån på topp och smärtan blev värre... För få antal timmars sömn kan vi lägga på ovan på allt elände.. Men åkte jag in? Nej jag ville åka till Vc för att få remiss till Akm,
de blir mer "ok" och vikt bakom.
Kl 14 på fredag åkte jag och A2 till Vc för ett läkarbesök. Läkaren försökte undersöka knät utan större resultat pga smärtan... Domen blev att ta oss till Akm. I remissen skrev han: hon är något smärtpåvekad. Ja de var väll snällt uttryckt när man hyperventilerar av smärta vid undersökningen.
Klockan 15 kom vi till Akm... Där blev det väntan........
Och väntan.........
Ännu mera väntan
När klockan var strax efter 19 fick jag träffa läkaren, raka vägen till röntgen för att utesluta skelett skada... Nu fick jag hjälp med smärtan...
Visade läkaren hur min fot såg ut
Men hon ville göra en knäpunktion för att dra ut blod ur knät... Jo visst tjena!
Ni som känner mig vet att jag är stickrädd! Väldigt stickrädd! Men fatta vilken nivå smärtan är på om jag frivilligt får med på att få en 10cm lång nål i knät! Allt trycktes ju inte in i knät men ändå!!
Hon fick inte ut så mycket ur knät men ca 3cl blev det...
Hon lovade att smärtan skulle minska efter tömningen... Det var FALSK marknadsföring! De gör inte alls mindre ont! Men de blir åtminstående inte värre.
Ska tillbaka till en ortoped om 2v för att bekräfta eller utesluta korsbandsskada eller ledbandsskada
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar