ett bakslag...

I går så var det dags, dagen med stort D! Jag skulle föreläsa på universitetet om min sjukdom. Jag hade först tänkt att det kan ju inte vara så svårt men ju mer jag jobbade med föreläsningen dessto svårare blev det. Vad ska man ta med, vad ska man lämna? Hur personlig ska jag vara osv osv..
Jag hade en timme på mig och var oerhört nervös över att det skulle bli för kort.

Väl på plats så var jag så löjligt nervös, men det gick bra tillslut. Pratade i ca 40min och sen hade vi lite frågor. Studenterna lyssnade och ställde bra frågor. Efteråt så fick jag beröm av elever och kursansvarig. Erbjöd mig att komma tillbaka om intresse fanns...


Mitt guldfisk minne försöker äta upp datorn:

Bakslaget kom idag, totalt utslagen...Men så plötsligt började hjärtat rusa, jag kallsvettades och började skaka i hela kroppen och sen lugnade det sig igen. Det hände flera gånger så vi åkte raskt iväg till VC där man tog ett ekg. När rusningen kom så syntes den på ekgt och hjärtat gick upp i nära 150 slag/min. Allt såg dock bra ut utöver det så det konstaterades som biverkan på plåstret. SÅ nu sänkte vi fr 15 till 10 igen och låter kroppen återhämta sig lite