fredag 29 november 2013

Edsens värsta sida

Är den ärftliga biten. Mina barn har 50% risk att få eds, det betyder alltså att 1,5 av mina barn kommer att få diagnos, men eftersom att man inte kan ha halva barn så får minst ett av mina barn Eds.

När jag tittar med min kunskap så tvivlar jag inte på att två har eds, den jag är osäker på är B3, han är ju så liten och jag vet faktiskt inte vad som räknas som normal rörlighet på små barn. Dock blöder han väldigt lätt näsblod och består mest av blåmärken precis som storebror B2.

I onsdags hade vi möte om B2 på bup, läkaren var väldigt bra och bekräftade våra funderingar. B2 har med största sannolikhet en blandning av adhd och Asperger. Ingen nyhet egentligen men ändå omvälvande att höra. Läkaren sa att han såg dessa diagnoser redan i telefonintervjun som gjordes och att efter att ha lyssnat på oss så förstärktes den bilden, så nu pluggar vi på om Asperger.

Senare samma dag var det dags för B1 att åka till barnmott för att utreda eds misstanke. Vi fick den här gången en äldre herre som var väldigt bra. Han undersökte B1 noga och ställde frågor, han frågade mig om vad jag sett och använde sig av min kunskap om eds. Han kom framtill att B1 uppfyller kriterierna för eds (bl.a. 7/9p på beighton) men han vill få en second opinion eftersom att B1 är så ung men han trodde inte att den andra läkaren skulle tycka annorlunda. Så de ska diskutera ihop sig innan diagnosen skrivs in i journalen. 

Så nu har 1/3 barn eds...

Skit sjukdom!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar