Att bli bitter på livet....

Detta är kanske ett känsligt ämne och risken finns att jag trampar någon på tårna. Det är absolut inte min mening utan jag vill mest reflektera lite....

Många gånger när man är i diverse olika Eds grupper, spelar ingen roll om nationaliteten är samma eller olika i gruppen, om språket är vårt eget eller på engelska så möts man av negativa inlägg. Man ser nästan bara klagoinlägg, visst måste man ibland få må dålig och skriva av sig, självklart ska man kunna göra det. Så illa behandlade av vården som många Edsare är så är det tryggt i en grupp med folk som vet precis vad man går igenom.

MEN vissa Edsare verkar ha gjort det till sin livstil att klaga och skulle någon skriva ett inlägg om att man har en bra dag så ska det genast skrivas om hur dåligt man själv mår... Eller varför inte denna formulering:

Vad roligt att du har en bra dag, själv har jag xx och yy problem idag...

Genast så drar man bort det positiva för ngn annan... Det måste vara oerhört tråkigt att vara så bitter att man inte kan glädjas för någon annans skull, att vara så bitter att man måste dra ner alla andra till samma bitterhet... Samma nivå av negativitet och glädjebrist.

Om man faktiskt är positiv och väljer att inte beklaga sig så ofta så finns pikar om att :

Då kanske du inte har Eds 

Eller:

Du får inte vara så bra så ofta då kanske vi övriga blir ännu mer ifrågasatta.

Att klaga är inget fel egentligen, det måste man få göra ibland men alltid? Jag vet att jag också kan klaga men försöker tänka på att inte göra det för ofta.. Jag menar: jag får ju inte mindre ont för att jag klagar....