att bli stoppad av främlingar...

Jo det där med att ta det lugnt fungerade inte så länge, rastlösheten vann. Så vi åkte iväg till en mindre marknad där det fanns veteranbilar som visade upp sig. B3 älskar "jaaggabil" så han satt som ett ljus i sin sulky. Efter en bit så bad svärfar mig att stanna, det var någon som hade tittat väldigt nyfiken på rullstolen, bredvid honom fanns en rullstolsburen tonåring.

Så jag stannade och började rulla mot mannen. Då log han och undrade om han fick kolla närmare på rullstolen. Självklart får man göra det, vi samtalade länge och svarade på frågorna som mannen hade, tonåringen hade lite frågor också. Så jag erbjöd hen att prova. Snacka om att lysa upp som en sol. Satte ner hastigheten till lägsta hastighet så att hen fick känna in lite först och sen höjde vi lite sakta...

Tonåringen satt själv i rullstol men kunde inte själv rulla den utan var beroende av att mamma eller någon annan skjutsar på. Han såg helt plötsligt en bit frihet i med E-fix systemet. Efter ännu mer prat så skiljdes vi åt och de skulle kontakta ansvarig at för att försöka få tag i nämnda lösning.

Vi gick därifrån med en lyckokänsla i magen och vetskapen att vi hjälpt någon ett steg mot självständighet och frihet...

Jag har inget emot att bli stoppad och få frågor av nyfikenhet. Det ser jag som ett tillfälle att sprida kunskap om Ehlers-danlos syndrom, men jag tar illa vid mig när folk glor, viskar och pekar om mig. Elaka kommentarer för att jag ser frisk ut vill jag också gärna slippa men hör dem hellre direkt till mig så att jag kan få förklara.

Den senaste månaden har jag börjat få väldigt ont i nedre ländryggen ( S5), det gör ont oavsett om jag sitter,ligger eller står. Får se om det är något stadigvarande eller om det går över, tror mer på det första alternativet eftersom att jag är överrörlig i ryggen...

Utöver detta så samlar vi till drömbilen, den som har allt vi behöver, så vill ni bidra till den så hojta ;)