Verkligheten går att ignorera till en viss gräns, men den ligger alltid och lurar, inväntar rätt ögonblick för att anfalla dig...
Idag blev det "dags"...
Just nu känns det som att marken rämnar och varje andetag gör ont. Paniken och ångesten kräver sin plats.
Vet egentligen inte varför den gör anspråk nu, men kan gissa mig till det...
Vilken förälder vill se sitt barn lida och hamna i rullstol, han är bara elva! Varför kunde inte edsen lämnat honom ifred!!
Sitter och letar bil lite smått, den måste:
1. Infällda säten/ bort plocknings bara
2. Den bör ha 6-7 säten
3. Rymma båda rullstolar
4. Ett bra pris
När det gäller mig så känner jag mig rätt så misslyckad och saknar mitt jobb, varför ska alla jobbiga känslor komma när jag är ensam?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar