Oj vilken vecka!!

Ja, var ska jag börja, det är massor som hänt på senare tid.

Vi kan börja i tisdags då vi var på BVC med B3. Han har ruskiga eksem över ungefär hela sig och vi  tyckte de blivit värre på senare tid. Barnläkaren konstaterade dock att det rör sig om utslag på grund av torr hud och vi fick rådet att fortsätta och smörja morgon och kväll, samt att byta till en annan mjukgörande kräm.
Medan vi är på BVC skickar B1 ett SMS där han skriver att han kommit hem men har så ont i magen att han gråter!! Fru M ringer direkt och läget verkar lite lugnare och B1 ska gå på toa och se om det hjälper. Vi skyndar oss hem och när vi kommer hem är läget okej, så vi börjar klippa honom. Mitt i klippningen viker han sig dubbel av smärta och slänger sig på golvet och ålar som en mask och skriker och gråter av smärta....
Vi är i bilen på nolltid och på väg mot akuten(det tar längre tid att få ut en ambulans än det tar att åka in själv från oss). Väl där kommer han in snabbt då de ser hur ont han har. Blodprover tas, en läkare klämmer och känner och sen börjar väntan, väntan och väntan. Till sist ska han få komma iväg på ultraljud över magen och man bestämmer sig för att lägga in honom för observation. Nu börjar han frysa rejält och har inte fått någonting mot smärtan. Ultraljudet ger inget klart svar på vad som är fel, men när han kommer till avdelningen har han 40 graders feber. Men inget händer ändå förrän på onsdagseftermiddagen då de operarar för att se vad som är fel - och hittar en brusten blindtarm(som låg ovanför naveln, bakom tjocktarmen...därför den inte syntes på ultraljudet).
Han blev kvar på sjukhuset ända till idag med intravenöst antibiotika. Nu mår han efter omständigheterna bra.

I onsdags var vi också hos skolspsykologen gällande B2. Hon lyssnade intresserat och sade sen att hon ser det vi ser - en autismspektrastörning(troligen asperberger) samt ADHD. Remiss ska skrivas till BUP så snart det går. Obeskrivligt att få höra att någon så insatt ser det vi hela tiden sett. Tråkigt att man behöver slita så för det - men nu är vi på väg så att B2 kan få den hjälp han så innerligt behöver.

I torsdags var vi tillbaka på BVC med B3, denna gång för 8 månaderskontroll. Han fick med beröm godkänt. Han hörde bra och var mycket stor....9650 gram och 72,5 cm.

Som avrundning på veckan var vi på makens farmors begravning. Hon hade vid 92 års ålder äntligen fått som hon ville och lämnat in. Begravningen var en fin och det var trevligt att träffa makens släktingar från Finland som kommit för begravningen.

Nu skriker alla muskler i hela kroppen av smärta - jag har varit mera aktiv än jag varit på evigheter. Inte för att jag orkat, utan för att jag har varit tvungen. Smärtan som kommer nu när allt lugnar ner är.....ja den är!!

Ska träffa min vårdcentralsläkare på måndag för att diskutera vidare sjukskrivning och ska se om jag kan få fysisk aktivitet på recept - vill gärna få träna i varmvattenbassäng.