Händelserik dag

Då ska vi se om jag lyckas sammanfatta den här dagen. Det började med att maken ringde EDS-mottagningen för att höra hur det gick med min remiss. De har fått in remissen men den verkade inte vara bedömd av läkare än. Sköterskan sade dock att väntetiden var som längst ca 1 månad - alltid något. Sedan lyckades jag få till att jag står på deras återbudslista så att jag kan bli "inringd"  med kort varsel.

Därefter bar det av till kiropraktorn. På väg dit ringer ortopedtekniska mottagningen och undrar om jag kan komma på en återbudstid redan kl halv två - vilket jag så klart kan - har längtat efter att något ska hända på den fronten.
Åter till kiropraktorn - han var mycket nöjd idag och sade att jag fått en ny och bättre hållning och att rygg och bäcken rent skelettmässigt är i bättre skick än på länge - det värmde att få höra även om jag har ont ändå.

Efter ett snabbstopp hemma var det så dags att dra sig iväg till ortopedtekniska. Damen som tog emot mig där fällde dagens kommentar..."du verkar ha överrörliga leder". Nähä?? Det var ju en nyhet *ironi*. Hon konstaterade också att mina fötter inte verkade må särskilt bra. Hon gjorde avgjutningar av fötterna och om 2-3 veckor ska jag komma och få inlägg till skorna.

Sedan bar det snabbt hem och hämta upp B2 och åka mot vårdcentralen där jag skulle träffa min läkare. Han kunde snabbt konstatera att läget är mindre bra. Ny sjukskrivning till och med 1/5!!
Och....för första gången står det inte att han är säker på att jag kommer kunna återgå till mitt yrke - nu kryssade han i rutan för "vet inte". Det är kanske inte en stor sak - men för mig känns förändringen enorm. Det känns som om han läst på om EDS och är ganska säker på att det verkligen är det jag har. Det känns som om han är genuint oroad för att jag kanske inte kommer bli bättre än så här - och det skrämmer mig.

Förresten så sade läkaren blankt nej till vattengymnastik i nuläget - han anser att jag är i så pass dåligt skick att det inte skulle vara bra för mig.

Just nu känns det....konstigt. Det är väldigt skönt att ha en engagerad läkare som tror på mig och som kämpar för mig. Men det känns svårt att han inte längre är säker på att jag kommer bli bra.

Som lök på laxen är B3 jätteförkyld och har ruskigt svårt att andas trots att vi ger inhalationer regelbundet. Feber har skrutt också. Det är till och med jobbigt för honom att äta och det gör väldigt ont i mammahjärtat att se honom så här trött och sjuk.