Vecka 43

Oj den här veckan ska sammanfattas på ett bra sätt... krävs lite fundering och baka bakåt på fb för att snoka lite statusar... jaaa så dåligt minne har jag faktiskt...

Måndag: började ångesten inför B2s läkarbesök och jag skrev en ilsken insändare... Hade en kort möte på fm

Tisdagen var allt annat än lugn, jag hade ett läkarbesök på em för min mage och dess strulande. Träffade en underbar läkare som lyssnade och tog mig på allvar. Han tog prover för magsårsbakterier och envisades med att vilja göra en gastroskopi som jag vägrar att göra till hans frustration

Efter detta hade hade B1 utvecklingssamtal så jag fick ett ansikte på den andra läraren. Han sköter sig bra men finns utrymme för förbättringar. Inga nyheter eller överraskningar kring skolgången. På kvällen hade maken lektion på datorn, han läser på en bibelskola. B3 var så trött att han somnade i mitt knä, precis som när han var liten...

Onsdagen kom och redan då var jag helt slut men klantskalle som jag är så hade jag glömt att planera in vila. Vi åkte till CFH för att laga min rulle som hade släppt en skruv, vilken gång i ordningen denna skruv släppt har jag ingen koll på alls faktiskt. Lunch på stan och sen iväg till tatueraren...

Dolde diagnoskoden och är väldigt nöjd med resultatet. 

Torsdagen var vidrig! Kände mig bakis fast jag aldrig rört en droppe.. kroppen var seg och trött, ont i huvet och helt off.

Det var dags att faktiskt lyssna på kroppen nu..

Så resten av veckan blev i viloläge... vi hade tänkt att åka till Sthlm på awakeningeurope som är ett stort kristet evanemang. Man har fyllt hela friendsarena men lovsång och predikan... 

Men men blev som sagt att vila efter en dumt planerad vecka...

Idag söndag är jag precis lika trött som i onsdags.... vila.nu

Tid har passerat

Ja rätt så mycket också... kommer nog göra ett nytt upplägg på bloggen.... att jag sammanfattar veckan varje söndag och skriver extra om det är ngt utöver det vanliga i vårt kaos.

Vi har haft en elev här som läser till undersköterska och vi har så roligt på dagarna. Nästan så man har ont i magen av alla skratt, så det är ju en bra orsak

Måndag:

Vila

Tisdag:

Idag var T ledig och vi gick upp tidigt. Jag hade köpt en gitarr som skulle hämtas upp innan vi drog till veterinären för att kastrera söta Izzy

Här har hon börjat vakna till lite men det är oerhört plågsamt att titta på trotts det. Har en bild på henne när vi precis fick hem henne, helt utslagen! Den fixar jag inte ens att titta på, de värker i själen!

Onsdag:

Vila

Torsdag:

Handlade lite på annan ort när B2s fröken ringde, han hade blivit utsatt för våld och var rejält skakad. Han fick själsliga skador men annars är han hel. Skolan har hanterat det bra men B2 mår dåligt och kommer nog att göra det ett tag framöver. Han är ju inte ett barn av många ord som vill prata om vad som hände men de märks ändå på honom.

Fredag:

Hade vi en biståndshandläggaren på besök, hen skulle göra en uppföljning på dessa två år. Vi kom fram till att jag är ungefär på samma nivå som så men de dåliga dagarna kommer oftare... Beslutet ska inte upp i nämnden iallafall så de borde inte ske några större ändringar (hoppas jag)

B2 åkte till sin pappa

Lördag:

Vila

B1 hade bästa kompisen sovandes här, de spelade LAN halva natten... precis som de ska vara.

Söndag:

Köpt vinterskor åt B1 i strl 45!!! Himmel och pannkaka vilka stora fötter!!

B2 kom hem från sin pappa och är jätte ledsen, han längtar tillbaka till att bo där.

Men jag får känslan att det ligger mer bakom detta. Han är otröslig och vill inte till skolan, tror detta är reaktionen på vad som hände i torsdags..

Jag får inte trösta eller krama, han bara gråter och vill vara i fred... det värker i mamma hjärtat 

Karusellen kring B2 har börjat om

Ni som följt bloggen vet att vi haft väldigt svårt att få hjälp kring B2 och hans EDS, barnmottagningen här där vi bor vägrar erkänna att det finns en problematik. Efter ny remiss till barnmottagningens sjukgymnast så blev jag uppringd av samma sjukgymnast som sist... bokade en ny tid och diskuterade återigen B2s smärtor.. Hon avslutade samtalet med:

- Du får ju inte gå och fråga B2 om han har ont eller inte....

Hon hymlar alltså inte om att man anklagar mig för att tvinga på B2 en problematik som han inte har....

Ja självklart vill jag att han ska ha ont! Jag älskar om de gråter av smärtor! Jag önskar mina barn detta elände....

Eller inte!!!! Hur kan man tro för ens en liten stund att man vill att barnen ska gå igenom detta? Att alltid bli ifrågasatt om man verkligen inte låtsas... om man faktiskt inte bara är lat och önskar få leva på bidrag... hur var de nu? Visst lever man fett som sjukpensionär? Nej just det, att man ligger under vad som räknas som fattigdomens gräns....

Jag blir så frustrerad!!! Jag vill ju att B2 sk få de bästa förutsättningar som finns för att slippa råka så illa ut som jag... detta är det jag önskar ALLA mina barn och alla vänner som är drabbade... de bästa förutsättningar som finns....

Har redan ont i magen inför besöket som kommer att ske i november.... 

B1 råkade illa ut i veckan och slog av en skelett flisa vid handleden... Gips i tre veckor...

 

Over and out