Vad ska man säga om den här natten och det som kallas för sömn som ska ge kroppen vila,kraft och ny energi. Somnade relativt snabbt och smidigt, vilket är jätte skönt! Men natten har präglats av drömmar mellan alla amningar som blev (tror det blev 3-4st), drömmarna var så verkliga att det vart lite snopet när jag vaknade och insåg att allt bara varit en dröm. Jag hade möten med min sjukgymnast och argumenterade med henne om framtiden och hur vi ska gå till väga. Minns inte om mötet och reslutatet av det blev bra, men i den positva anda som jag bör hålla så bestämmer jag att det gick bra.
Mitt värsta problem är egentligen inte smärtan även om den är fruktansvärt jobbigt eftersom att allt jag kan äta är alvedon och ipren ( nu tänker säkert ni som läser att jag bara ska sluta amma så att jag kan få bättre hjälp och att om jag inte slutar får jag skylla mig själv. MEN det är inte så enkelt! Skrutten ska först lära sig att ta emot nappflaskan och faktiskt dricka innehållet först men även acceptera annat att äta utan att få ont i magen). Det som är värst är att inte veta varför jag har så ont, vad har jag att förvänta mig? vad kan jag göra själv för att må bättre?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar