Är något som ständigt jagar mig! Varje gång jag försöker bära B3 så måste jag lämna ifrån mig honom pga smärta och känselbortfall, jag kan inte leka med B2 i hans rum eftersom att det är på andra våningen och trappor är dåliga saker just nu. När det gäller B1 så måste han hjälpa till mycket mer med sina små syskon än vad han borde! Jag saknar att gå upp och pussa barnen innan jag går och lägger mig!
När det gäller maken så gnager samvetet över att inte kunna hjälpa till med hushållet och allt som hör till, att inte kunna underlätta med läggning av barn och blöjbyte på B3, kunna gå upp och handgripligen dra isär B1 och B2 när de slåss. Att maken får vara hemma från jobbet och sätter sina kollegor i trubbel med sin frånvaro och kort varsel hur den närmsta tiden ser ut eftersom att jag inte vet vad läkaren kommer att besluta.
Han har varit borta så mycket från jobbet pga mig. Många långa perioder och när han kunde jobba så var han hemma mellan 1-3 pass i veckan pga mig...
Skit kropp!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar