Tam doktorn

Min doktor på vårdcentralen skulle ringa upp mig på måndagen för att planera inför framtiden. Han ringde sent måndagens eftermiddag och bad om ursäkt för att han ringde så sent och han nu hade lite tidspress. Men visst fine =D

Han berättade att han skulle skicka en remiss till MR över bröstryggen eftersom att sjukgymnasten tror på att jag har ett diskbråck där. Sen tog han upp att hon hade bett honom utreda Hypermobilitetssyndrom, men det visste han inte hur han skulle göra..Jag "kvittrar" glatt att då måste han remittera mig till EDS-mottagningen som finns på vårat sjukhus.
Han vart som ett levande frågetecken ( jo sånt hörs i telefonen)Sen kom frågan vart jag hittade det...för han hittade ingen sådan mottagning på landstingets intranät.
Jag förklarade vänligt hur jag hade sökt och han gjorde som jag sagt och hittade plötsligt till mottagningen. Efter det var saken klar och en remiss dit skrevs också - för som doktorn erkände så visste han inte så mycket om hypermobilitet och EDS. Men han var också glad över att jag var så pass påläst och kunde tipsa honom. Jag frågade honom faktiskt om han tog illa vid sig att jag läste på så mycket och "lärde" honom. Men han skrattade och sa återigen att man kan faktiskt inte veta allt och att det var bra att han fick lära sig något nytt. Vi ringde till EDS-mottagningen för att höra hur lång kö det är dit och sköterskan i telefonen lät lite små stressad vid frågan men sa att väntetiden inte är lång...De flesta blir kallade inom en månad ibland snabbare...Här går det undan i svängarna, knappt så att jag själv hinner med...

Vad gäller min sjukskrivning så skulle han förlänga den - men han glömde säga hur länge...Blir intressant att se vad som står på sjukintyget när det dimper ner i brevlådan så småningom.

åh äntligen

Igår gick jag och la mig runt 23 och somnade nog innan huvudet träffade kudden! Sen sov jag oerhört gott mellan amningarna och fick bra kvalitet på sömnen. Vaknade på morgonen strax efter klockan 8.
Var precis vad jag behövde, var gråtfärdig över allting igår kväll.
Ville bara skryta över att John Blunds gps verkade funka igår så att han hittade hem till mig

Det där samvetet

Är något som ständigt jagar mig! Varje gång jag försöker bära B3 så måste jag lämna ifrån mig honom pga smärta och känselbortfall, jag kan inte leka med B2 i hans rum eftersom att det är på andra våningen och trappor är dåliga saker just nu. När det gäller B1 så måste han hjälpa till mycket mer med sina små syskon än vad han borde! Jag saknar att gå upp och pussa barnen innan jag går och lägger mig!

När det gäller maken så gnager samvetet över att inte kunna hjälpa till med hushållet och allt som hör till, att inte kunna underlätta med läggning av barn och blöjbyte på B3, kunna gå upp och handgripligen dra isär B1 och B2 när de slåss. Att maken får vara hemma från jobbet och sätter sina kollegor i trubbel med sin frånvaro och kort varsel hur den närmsta tiden ser ut eftersom att jag inte vet vad läkaren kommer att besluta.

Han har varit borta så mycket från jobbet pga mig. Många långa perioder och när han kunde jobba så var han hemma mellan 1-3 pass i veckan pga mig...

Skit kropp!!!

Kvällsfika

Syndar lite på en fredags kväll

Ortopedtekniska hjälpmedel

Oj, lät ju allvarligt!

Nejdå men när jag träffade min läkare förra gången så visade jag honom min fotled och han konstaterade att den inte mådde bra, han skickade remiss till ortopedtekniska för hjälp. Idag landade bekräftelsen!

Visar foto på foten... Hur verkar den må?

Här händer det saker

Det som började med en seg morgon efter dålig nattsömn förvandlades till en dag med fullt ös.
Möte med sjukgymnasten kl 11 som skulle testa att strecka ut mig lite försiktigt för att "lätta" på trycket i ryggen. Det visade sig vara en usel idé som gjorde att jag tappade känseln i fötterna, hon konstaterade att så ska vi inte göra fler gånger.

Nu tog hon åter upp HMS/ EDS-HT som trolig diagnos och att jag redan på anamnesen uppfyllde kriterierna och att hennes undersökning bekräftade det. Nu ville hon att min doktor ska sätta den diagnosen och att jag ska bli skickad på ny MR. Hon tror även på ett diskbråck högre upp i ryggen och innan MR är gjord vågar hon inte hjälpa mig.

Sen efter det så åkte vi ner till mannens farmor för att ta farväl av den 92år gamla damen. Hon sökte kontakt när hon hörde lilla B3 jollra, men hon orkade bara vara vaken några sek. i taget. Vi valde att stanna kvar hos svärfar i hans hus. Klockan 20.56 fick hon dra sista andetaget och somnade lungt och stilla in.

Testar

Ett inlägg från mobilen med ett snyggt foto på mitt vackra finger